Renoverings- och känslokaos

Mamma och pappa är på besök och har varit här i en dryg vecka. Vi får en massa hjälp med renoveringen vilket är så snällt av dem. Barnrummet är i princip klart, det är bara golvlisterna som saknas

Idag har pappa tapetserat i hallen på övervåningen och det blev så himla bra!

Igår drog vi även igång med ytterligare renovering, då av hallen på nedervåningen där trappen är. Det blev en rätt trist historia då väggen bakom den tapet som satt ser förjävlig ut. Vi har en jäkla massa jobb framför oss innan det är klart, och på fredag förmiddag åker mamma och pappa hem. 
Såhär ser vardagsrummet ut just nu eftersom vi försöker skilja renoveringen från vardagsrummet för att minska på allt damm

Jag är helt färdig både mentalt och fysiskt. Jag är otroligt tacksam över min sjukskrivning just nu, men jag känner ändå att jag har ro i kroppen att bara slappna av och vara gravid ifred. Istället vill jag hjälpa till med renoveringen och har så svårt att bara släppa. Då känner jag mig otillräcklig. "duktig-flicka-syndromet" igen. Förjävligt.

Humöret går verkligen upp och ner. Jag har svårt att avgöra om det är hormoner eller om det är min "depression". Jag tycker ju ändå att jag haft några bättre dagar senaste tiden, även om jag inte mår riktigt bra.

 Idag har jag exempelvis bara velat brista ut i gråt för att jag inte orkar göra något, men då får dåligt samvete. Jag får även dåligt samvete över att mamma inte har så mycket att göra nu under deras besök. Jag vill kunna umgås med alla, renovera och samtidigt kunna vila så som jag behöver. Jag behöver dock inse att jag inte ens skulle orka allt det om jag inte var gravid.



Till top