Just nu är det stor uppståndelse över den humanitära insatsen som är påväg mot Gaza i Mellanöstern. Skepp från omvärlden är påväg med mat och andra förnödenheter till människorna i området, men insatsen har stött på stora problem då Israel har försökt stoppa insatsen.

Israel har utan lov utvidgat sitt vatten med 68 sjömil bara för att kunna hålla koll på de fartyg som är påväg mot Gaza. De bordade också ett skepp från Turkiet och dödade minst 10 aktivister.

 http://www.dn.se/nyheter/varlden/fns-sakerhetsrad-i-mote-om-stormningen-1.1114692

Ett svenskt fartyg, Ship to Gaza är också påväg.

Kl 18 idag kommer det pågå demonstrationer mot Israels agerande, runt om i landet.
Här i Jönköping är det kl 18 i Rådhusparken. Jag kommer själv inte att kunna delta, men jag hoppas att alla som är i närheten och har tid verkligen går dit och visar sitt stöd!


Israel har så många gånger tidigare brutit mot den internationella rätten och FN och Israel har inte världens bästa relation eftersom Israel anser att FN står på palestiniernas sida, och FN består dessutom av många arabstater som alltid tar palestiniernas parti i olika frågor, så ja, Israel har motstånd i FN. Men de har även USA på sin sida, och det är inte okej att de bryter mot internationell rätt om och om igen bara för att de kan.

FN utför humanitära insatser likt den som nu går till Gaza, för de är typ allt dom kan göra för världen eftersom dom inte har nån makt att göra annat eller stoppa ockupationen av Västbanken eller blockaden av Gaza som Israel utfört. Så vad kan FN göra?

Palestinierna har ju begärt FN-skydd, så FN måste agera. Men då tar Israel det som ett hot mot statens existens och då blir det direkt klassat som antisemitiskt. Israel bryr sig inte om vad FN säger eller tycker, samtidigt som Gaza är helt avstängd från omvärlden. Både Israel och Egypten håller koll vid gränsen så där är människorna verkligen fast, dessutom under Hamas som styr där.

Något måste göras för dessa människor.. men nu vill alltså Israel kolla igenom allt gods som ska vidare till Gaza. Jag förstår inte hur de kan tro att de har denna rätt?

FN:s säkerhetsråd i möte om stormningen

Allmänt Kommentera

Just nu är det stor uppståndelse över den humanitära insatsen som är påväg mot Gaza i Mellanöstern. Skepp från omvärlden är påväg med mat och andra förnödenheter till människorna i området, men insatsen har stött på stora problem då Israel har försökt stoppa insatsen.

Israel har utan lov utvidgat sitt vatten med 68 sjömil bara för att kunna hålla koll på de fartyg som är påväg mot Gaza. De bordade också ett skepp från Turkiet och dödade minst 10 aktivister.

 http://www.dn.se/nyheter/varlden/fns-sakerhetsrad-i-mote-om-stormningen-1.1114692

Ett svenskt fartyg, Ship to Gaza är också påväg.

Kl 18 idag kommer det pågå demonstrationer mot Israels agerande, runt om i landet.
Här i Jönköping är det kl 18 i Rådhusparken. Jag kommer själv inte att kunna delta, men jag hoppas att alla som är i närheten och har tid verkligen går dit och visar sitt stöd!


Israel har så många gånger tidigare brutit mot den internationella rätten och FN och Israel har inte världens bästa relation eftersom Israel anser att FN står på palestiniernas sida, och FN består dessutom av många arabstater som alltid tar palestiniernas parti i olika frågor, så ja, Israel har motstånd i FN. Men de har även USA på sin sida, och det är inte okej att de bryter mot internationell rätt om och om igen bara för att de kan.

FN utför humanitära insatser likt den som nu går till Gaza, för de är typ allt dom kan göra för världen eftersom dom inte har nån makt att göra annat eller stoppa ockupationen av Västbanken eller blockaden av Gaza som Israel utfört. Så vad kan FN göra?

Palestinierna har ju begärt FN-skydd, så FN måste agera. Men då tar Israel det som ett hot mot statens existens och då blir det direkt klassat som antisemitiskt. Israel bryr sig inte om vad FN säger eller tycker, samtidigt som Gaza är helt avstängd från omvärlden. Både Israel och Egypten håller koll vid gränsen så där är människorna verkligen fast, dessutom under Hamas som styr där.

Något måste göras för dessa människor.. men nu vill alltså Israel kolla igenom allt gods som ska vidare till Gaza. Jag förstår inte hur de kan tro att de har denna rätt?

Igår träffade jag människor för första gången sedan i onsdags när Theo åkte tillbaka till Göteborg. Så himla härligt med civilisation! Jag var på riktigt bra humör hela dagen igår bara av vetskapen att jag skulle få träffa helt underbara människor i form av några klasskamrater.

Det var en trevlig förfest hos Julia med trevligt sällskap och med en massa prat om VFU-upplevelser och annat smått och gott. Jag tror att klockan han bli runt 23.50 innan vi tog oss iväg från Julia och in till stadens uteställen. Folket ville gå till Harrys, men jag och Nalle tyckte att det var för sent för utgång och dessutom ville vi inte betala 80 spänn i inträde, så vi fick för oss att vi skulle gå runt i staden istället och umgås med människor.

Det hela slutade dock med att vi hamnade på Bongo där vi hittade både Lisa och Katrine! Mycket trevligt må jag säga. Lisa var inte på topp så hon följde med mig och Nalle när vi vandrade vidare från Bongo in mot östra centrum igen. Vi gick runt, träffade Khalid, åt på McDonalds och sedan blev jag ensam kvar eftersom tjejerna tog nattbussen hem.

Jag missade min nattbuss och resten är historia..

Summan av kardemumman är nog att kvällen var trevlig och att jag var på toppenhumör.


Idag har jag varit duktig och städat här i lägenheten. Däremot har det inte blivit något uppsatsskrivande idag... Nåja.. jag orkar inte bry mig om det just nu :)

:)

Allmänt Kommentera

Igår träffade jag människor för första gången sedan i onsdags när Theo åkte tillbaka till Göteborg. Så himla härligt med civilisation! Jag var på riktigt bra humör hela dagen igår bara av vetskapen att jag skulle få träffa helt underbara människor i form av några klasskamrater.

Det var en trevlig förfest hos Julia med trevligt sällskap och med en massa prat om VFU-upplevelser och annat smått och gott. Jag tror att klockan han bli runt 23.50 innan vi tog oss iväg från Julia och in till stadens uteställen. Folket ville gå till Harrys, men jag och Nalle tyckte att det var för sent för utgång och dessutom ville vi inte betala 80 spänn i inträde, så vi fick för oss att vi skulle gå runt i staden istället och umgås med människor.

Det hela slutade dock med att vi hamnade på Bongo där vi hittade både Lisa och Katrine! Mycket trevligt må jag säga. Lisa var inte på topp så hon följde med mig och Nalle när vi vandrade vidare från Bongo in mot östra centrum igen. Vi gick runt, träffade Khalid, åt på McDonalds och sedan blev jag ensam kvar eftersom tjejerna tog nattbussen hem.

Jag missade min nattbuss och resten är historia..

Summan av kardemumman är nog att kvällen var trevlig och att jag var på toppenhumör.


Idag har jag varit duktig och städat här i lägenheten. Däremot har det inte blivit något uppsatsskrivande idag... Nåja.. jag orkar inte bry mig om det just nu :)

Jag har inte sovit många timmar i natt. Jag har så många tankar som bara snurrar runt i huvudet. Kärlek, sommaren, hösten, framtiden. Vad ska jag göra med den? Det känns som att jag egentligen har friheten att göra precis vad jag vill med mitt liv, här och nu. Men samtidigt är jag ekonomiskt beroende vilket begränsar mina möjligheter något så enormt. Om 3 veckor flyttar jag hem till Piteå igen, något som jag inte gärna pratar om just nu. Jag går omkring lite som i ett förnekelsestadie.


Jag kan inte fatta det… efter 2 år av äventyr så kom jag alltså inte längre än tillbaka till Piteå? Vilket jäkla bakslag! Jag är inte alls nöjd och jag känner definitivt inte att jag är klar med mina äventyr. Men vad ska man göra om pengar håller en tillbaka från det man vill göra?

Vad vill jag göra? Jag vet nog inte riktigt. Jag vet bara att tanken på att åka tillbaka till Piteå och leva där är så fruktansvärt avskräckande. Egentligen har jag ingenting emot Piteå. Piteå är en vacker stad, speciellt på sommaren, och jag har min familj och några vänner där. Mina rötter finns där. Men det finns inget äventyr, bara ångest. Jag flyttade därifrån för 2 år sen eftersom det inte fanns rum för utveckling, och nu tvingas jag tillbaka dit.


På ett sätt längtar jag. Klart jag vill träffa min familj och mina vänner, jag saknar ju dem. Annat finns ju absolut inte. Men jag känner mig så hämmad, instängd. Jag har faktiskt svårt att andas ibland. Jag är livrädd för att jag kommer fastna där om jag väl flyttar dit igen. Jag vill absolut inte fastna där. Det känns som att hela jag skulle stagnera och att mitt liv plötsligt skulle kännas värdelöst. Det känns nästan redan värdelöst, och jag har inte ens åkt än.


Det känns som att jag inte har kontroll över mitt eget liv just nu. Allting bara rusar förbi mig och jag har inte en chans att stoppa eller hoppa av karusellen, för det är mitt liv… och det går nu och inte sen. Det känns som att detta är ett tillfälle då jag skulle kunna göra vad som helst mot mig själv utan att reagera på ett för mig normalt sätt. Jag går lite som paralyserad och bara tänker och tänker.


Idag fick jag veta att mina kära vän Therese lämnar Piteå i juni för nya äventyr i Uppsala. Det var liksom droppen. Mina vänner börjar flytta därifrån, och jag kommer tillbaka. Nej tack. Jag är självisk och tänker att hon inte får lämna mig när jag väl kommer upp dit, men samtidigt önskar jag henne all lycka i världen och är glad för att hon provar sina egna vingar. Det behöver man verkligen. Jag har insett att mina vingar håller för mer än jag någonsin kunde tro, men nu suktar dem efter mer. Mer äventyr, mer erfarenheter av livet. Inte Piteå. Jag är nog avundsjuk. Jag önskar redan att jag kunde ta mitt pick och pack och bara dra dit jag vill. Men vart vill jag? Jönköping? Umeå? Östersund? Irland? Israel/Palestina? Någon annanstans?


Jag har ingen aning om vart jag kommer befinna mig till hösten, men jag hoppas innerligt att det inte är i Piteå, för min egen skull. Jag skulle inte klara av det. Ensamheten som sköljer över mig när jag är där uppe är för mycket. Det känns inte som att jag har någonting alls som håller mig kvar där. Därför känns det extra jobbigt att jag måste åka. Biljetten är bokad, there’s no turning back... for now.


Jag kommer ändå söka jobb på annat håll, för att försäkra för mig själv att jag försöker kämpa för min egen vilja. Om det inte hade varit för ekonomin så hade jag nog aldrig ens funderat på att lämna Jönköping. Jag har så mycket mer här. Jag har byggt upp ett eget liv här. Det livet är kanske inte ultimat, det medger jag. Men det är så mycket mer än det liv som jag tror att jag kommer ha i Piteå. Jag önskar innerligt att jag har fel och att sommaren 2010, i Piteå, kommer bli toppen. Annars vet jag på riktigt inte vad jag ska ta mig till…

:(

Allmänt Kommentera

Jag har inte sovit många timmar i natt. Jag har så många tankar som bara snurrar runt i huvudet. Kärlek, sommaren, hösten, framtiden. Vad ska jag göra med den? Det känns som att jag egentligen har friheten att göra precis vad jag vill med mitt liv, här och nu. Men samtidigt är jag ekonomiskt beroende vilket begränsar mina möjligheter något så enormt. Om 3 veckor flyttar jag hem till Piteå igen, något som jag inte gärna pratar om just nu. Jag går omkring lite som i ett förnekelsestadie.


Jag kan inte fatta det… efter 2 år av äventyr så kom jag alltså inte längre än tillbaka till Piteå? Vilket jäkla bakslag! Jag är inte alls nöjd och jag känner definitivt inte att jag är klar med mina äventyr. Men vad ska man göra om pengar håller en tillbaka från det man vill göra?

Vad vill jag göra? Jag vet nog inte riktigt. Jag vet bara att tanken på att åka tillbaka till Piteå och leva där är så fruktansvärt avskräckande. Egentligen har jag ingenting emot Piteå. Piteå är en vacker stad, speciellt på sommaren, och jag har min familj och några vänner där. Mina rötter finns där. Men det finns inget äventyr, bara ångest. Jag flyttade därifrån för 2 år sen eftersom det inte fanns rum för utveckling, och nu tvingas jag tillbaka dit.


På ett sätt längtar jag. Klart jag vill träffa min familj och mina vänner, jag saknar ju dem. Annat finns ju absolut inte. Men jag känner mig så hämmad, instängd. Jag har faktiskt svårt att andas ibland. Jag är livrädd för att jag kommer fastna där om jag väl flyttar dit igen. Jag vill absolut inte fastna där. Det känns som att hela jag skulle stagnera och att mitt liv plötsligt skulle kännas värdelöst. Det känns nästan redan värdelöst, och jag har inte ens åkt än.


Det känns som att jag inte har kontroll över mitt eget liv just nu. Allting bara rusar förbi mig och jag har inte en chans att stoppa eller hoppa av karusellen, för det är mitt liv… och det går nu och inte sen. Det känns som att detta är ett tillfälle då jag skulle kunna göra vad som helst mot mig själv utan att reagera på ett för mig normalt sätt. Jag går lite som paralyserad och bara tänker och tänker.


Idag fick jag veta att mina kära vän Therese lämnar Piteå i juni för nya äventyr i Uppsala. Det var liksom droppen. Mina vänner börjar flytta därifrån, och jag kommer tillbaka. Nej tack. Jag är självisk och tänker att hon inte får lämna mig när jag väl kommer upp dit, men samtidigt önskar jag henne all lycka i världen och är glad för att hon provar sina egna vingar. Det behöver man verkligen. Jag har insett att mina vingar håller för mer än jag någonsin kunde tro, men nu suktar dem efter mer. Mer äventyr, mer erfarenheter av livet. Inte Piteå. Jag är nog avundsjuk. Jag önskar redan att jag kunde ta mitt pick och pack och bara dra dit jag vill. Men vart vill jag? Jönköping? Umeå? Östersund? Irland? Israel/Palestina? Någon annanstans?


Jag har ingen aning om vart jag kommer befinna mig till hösten, men jag hoppas innerligt att det inte är i Piteå, för min egen skull. Jag skulle inte klara av det. Ensamheten som sköljer över mig när jag är där uppe är för mycket. Det känns inte som att jag har någonting alls som håller mig kvar där. Därför känns det extra jobbigt att jag måste åka. Biljetten är bokad, there’s no turning back... for now.


Jag kommer ändå söka jobb på annat håll, för att försäkra för mig själv att jag försöker kämpa för min egen vilja. Om det inte hade varit för ekonomin så hade jag nog aldrig ens funderat på att lämna Jönköping. Jag har så mycket mer här. Jag har byggt upp ett eget liv här. Det livet är kanske inte ultimat, det medger jag. Men det är så mycket mer än det liv som jag tror att jag kommer ha i Piteå. Jag önskar innerligt att jag har fel och att sommaren 2010, i Piteå, kommer bli toppen. Annars vet jag på riktigt inte vad jag ska ta mig till…