Den senaste veckan har jag haft flyt. Jag har kommit ikapp med alla mina kurser samt lyckats få högsta betyg i en kurs. Det trodde jag verkligen inte skulle hända! Men jag tackar och tar emot :) Nu ligger jag i fas och jag kan inte beskriva hur bra det känns :D
 
I fredags var det bakning hela dagen. Huong fyllde 23 år och önskade sig inget förutom en massa fika, och det fick hon minsann. 
Bild lånad av Tatjana
 
Förutom en jäkligt rolig fredag med alldeles för mycket fika, lite vin och en massa massa skratt, så har helgen varit lugn.
Sofia, Maria, Huong, Holger, Janka, Raluca, jag och Vojta. En del av alla som firade Huongs födelsedag :)
 
På lördagen låg jag och Johan och halvsov i soffan hela dagen och på kvällen blev det go-middag i form av grekisk pyttipanna. 
 
På söndagen tvättade jag, pluggade lite samt tränade CX.
 
Denna vecka har bestått av seminarie igår, julmusik (!) och power walk med Love på kvällen. Det är så skönt att vara hundvakt ibland, för då måste jag ta mig ut på promenad :D Och Love är typ världens finaste hund dessutom. Dock har han skrämt livet ur mig de senaste dagarna, då han agerat som att det varit ett spöke i min lägenhet; han har frustat och fnyst och stirrat mot sängen och dörren. Freeeeaky!!!! Jag tänker dock tro på att det har något med skidskyttet att göra och att det inte alls är något spöke i min lägenhet. Jag lyckas ibland.... andra gånger ringer jag till Johan i panik och ber honom eskortera mig från min lägenhet till hans...... tuff brud!
 
Idag var det föreläsningen på förmiddagen och sen har jag och Maria försökt plugga. Vi har iofs pratat en hel del om en massa andra spännande saker som händer i våra liv just nu, men vi har faktiskt pluggat lite också ;) Imorgon tar vi nya tag också :) 
 
Huong var så snäll och bjöd oss på middag idag också - fiskpinnar, potatis, remouladsås och sallad. De var faktiskt gott =) Inte min favoritmat, men blir man bjuden på mat tackar man ju inte nej! ;) Sen var det dags för combat för mig och Sofia. Jääklar vilket dunderpass. Nu sitter jag här alldeles matt, men fräch. Nyduschad och redo för en kopp te som avslutning på kvällen :) Gör allt för att stå emot mitt enorma sockersug just nu ;)
 

You have everything you need if you just believe

Allmänt Kommentera
Den senaste veckan har jag haft flyt. Jag har kommit ikapp med alla mina kurser samt lyckats få högsta betyg i en kurs. Det trodde jag verkligen inte skulle hända! Men jag tackar och tar emot :) Nu ligger jag i fas och jag kan inte beskriva hur bra det känns :D
 
I fredags var det bakning hela dagen. Huong fyllde 23 år och önskade sig inget förutom en massa fika, och det fick hon minsann. 
Bild lånad av Tatjana
 
Förutom en jäkligt rolig fredag med alldeles för mycket fika, lite vin och en massa massa skratt, så har helgen varit lugn.
Sofia, Maria, Huong, Holger, Janka, Raluca, jag och Vojta. En del av alla som firade Huongs födelsedag :)
 
På lördagen låg jag och Johan och halvsov i soffan hela dagen och på kvällen blev det go-middag i form av grekisk pyttipanna. 
 
På söndagen tvättade jag, pluggade lite samt tränade CX.
 
Denna vecka har bestått av seminarie igår, julmusik (!) och power walk med Love på kvällen. Det är så skönt att vara hundvakt ibland, för då måste jag ta mig ut på promenad :D Och Love är typ världens finaste hund dessutom. Dock har han skrämt livet ur mig de senaste dagarna, då han agerat som att det varit ett spöke i min lägenhet; han har frustat och fnyst och stirrat mot sängen och dörren. Freeeeaky!!!! Jag tänker dock tro på att det har något med skidskyttet att göra och att det inte alls är något spöke i min lägenhet. Jag lyckas ibland.... andra gånger ringer jag till Johan i panik och ber honom eskortera mig från min lägenhet till hans...... tuff brud!
 
Idag var det föreläsningen på förmiddagen och sen har jag och Maria försökt plugga. Vi har iofs pratat en hel del om en massa andra spännande saker som händer i våra liv just nu, men vi har faktiskt pluggat lite också ;) Imorgon tar vi nya tag också :) 
 
Huong var så snäll och bjöd oss på middag idag också - fiskpinnar, potatis, remouladsås och sallad. De var faktiskt gott =) Inte min favoritmat, men blir man bjuden på mat tackar man ju inte nej! ;) Sen var det dags för combat för mig och Sofia. Jääklar vilket dunderpass. Nu sitter jag här alldeles matt, men fräch. Nyduschad och redo för en kopp te som avslutning på kvällen :) Gör allt för att stå emot mitt enorma sockersug just nu ;)
 
Nu ska jag berätta hur en dag kan gå från bra, till kass och sen till riktigt bra.
 
När jag vaknade på morgonen vaknade jag upp brevid mannen som betyder otroligt mycket för mig och bara det satte standarden för en bra morgon. Morgonen fortsatte sedan med kårfrukost på Oscars tillsammans med fina vänner och min fina. Det har många fördelar att vara kåraktiv - fina vänner, många bekantskaper, en massa roligheter som händer samt trevligheter som kårfrukost! Inte att förglömma helgens middag + relax heller :)
 
Hur som helst! Det var dags för föreläsning kl 9.15 och det var väl mitt i den som något inträffade och bara vände. Plötsligt kom jag på mig själv med att drömma mig iväg till tankar på mig själv som färdig socionom och hur fruktansvärt obehagligt de kändes. Jag hamnade även i någon panikartad tanke om att jag aldrig någonsin skulle få ta min socionomexamen, för jag skulle aldrig någonsin bli klar med min utbildning. Jag skulle aldrig klara de kurser som jag släpar med. När klockan äntligen slog 12 och jag hade magknip och ett dååååligt humör så skyndade jag hem. Jag gick åt andra hållet motför alla andra bara för att slippa vara social med människor, så sur var jag. Jag kom hem till mitt kaoshem och lagade lite mat och såg på serier.
 
Jag hade tänkt gå över till Johan för att låna hans dator så jag kunde göra klart min komplettering på förra kursen, i och med att jag inte kommer åt mittuniversitetes hemsida från min dator. Johan meddelade dock att han var hemma och gjorde lunch och att han ville ha datorn tills han gick tillbaka till kontoret, men att jag ändå var välkommen över på en gång. Jag satte mig ner i min soffa.. stirrade rakt fram och lät tankarna flöda. Jag kände hur jag bara sjönk. Efter en stund kom jag tillbaka till verkligheten och bestämde mig för att gå till Johan.
 
Sur som ett åskmoln och allmänt less på världen, mig själv och alla krav gick jag till Johan. Världen kändes så jäkla hopplös, fram tills Johan öppnade dörren med ett stort leende. Glädjen började så smått sprida sig inom mig. Jag la mig ner i sängen och fällde en tår samtidigt som jag tittade på solen som strålade på träden utanför. Vilken underbart vacker dag, och vilken dålig dag för att vara på dåligt humör. Min fina älskling kom och kramade mig och berättade hur duktig han tycker att jag är. Glädjen spred sig ytterligare och till slut kunde jag bara inte motstå det. Jag var glad och lycklig, för jag hade världens finaste på min sida.
 
Han lämnade mig efter en stund för att gå och jobba igen, och jag dök ner i min kompletteringsuppgift, som nu är klar och inskickad igen så nu hoppas jag att den blir godkänd :)  Jag har dessutom fått veta att jag får tillgodoräkna mig en kurs som jag släpat med länge, så nu börjar ju alltid lösa sig! Nu är det snart bara examensbeviset och ett jobb som saknas ;)
 
Om två timmar ska jag på combat med Sofia och ikväll får jag träffa min fina igen. 
Livet kan ta snabba vändningar åt olika håll ibland, men med stabila människor omkring sig brukar det mesta lösa sig. 
 
Älskar min fina Johan ♥
 
 

You light up my life

Allmänt Kommentera
Nu ska jag berätta hur en dag kan gå från bra, till kass och sen till riktigt bra.
 
När jag vaknade på morgonen vaknade jag upp brevid mannen som betyder otroligt mycket för mig och bara det satte standarden för en bra morgon. Morgonen fortsatte sedan med kårfrukost på Oscars tillsammans med fina vänner och min fina. Det har många fördelar att vara kåraktiv - fina vänner, många bekantskaper, en massa roligheter som händer samt trevligheter som kårfrukost! Inte att förglömma helgens middag + relax heller :)
 
Hur som helst! Det var dags för föreläsning kl 9.15 och det var väl mitt i den som något inträffade och bara vände. Plötsligt kom jag på mig själv med att drömma mig iväg till tankar på mig själv som färdig socionom och hur fruktansvärt obehagligt de kändes. Jag hamnade även i någon panikartad tanke om att jag aldrig någonsin skulle få ta min socionomexamen, för jag skulle aldrig någonsin bli klar med min utbildning. Jag skulle aldrig klara de kurser som jag släpar med. När klockan äntligen slog 12 och jag hade magknip och ett dååååligt humör så skyndade jag hem. Jag gick åt andra hållet motför alla andra bara för att slippa vara social med människor, så sur var jag. Jag kom hem till mitt kaoshem och lagade lite mat och såg på serier.
 
Jag hade tänkt gå över till Johan för att låna hans dator så jag kunde göra klart min komplettering på förra kursen, i och med att jag inte kommer åt mittuniversitetes hemsida från min dator. Johan meddelade dock att han var hemma och gjorde lunch och att han ville ha datorn tills han gick tillbaka till kontoret, men att jag ändå var välkommen över på en gång. Jag satte mig ner i min soffa.. stirrade rakt fram och lät tankarna flöda. Jag kände hur jag bara sjönk. Efter en stund kom jag tillbaka till verkligheten och bestämde mig för att gå till Johan.
 
Sur som ett åskmoln och allmänt less på världen, mig själv och alla krav gick jag till Johan. Världen kändes så jäkla hopplös, fram tills Johan öppnade dörren med ett stort leende. Glädjen började så smått sprida sig inom mig. Jag la mig ner i sängen och fällde en tår samtidigt som jag tittade på solen som strålade på träden utanför. Vilken underbart vacker dag, och vilken dålig dag för att vara på dåligt humör. Min fina älskling kom och kramade mig och berättade hur duktig han tycker att jag är. Glädjen spred sig ytterligare och till slut kunde jag bara inte motstå det. Jag var glad och lycklig, för jag hade världens finaste på min sida.
 
Han lämnade mig efter en stund för att gå och jobba igen, och jag dök ner i min kompletteringsuppgift, som nu är klar och inskickad igen så nu hoppas jag att den blir godkänd :)  Jag har dessutom fått veta att jag får tillgodoräkna mig en kurs som jag släpat med länge, så nu börjar ju alltid lösa sig! Nu är det snart bara examensbeviset och ett jobb som saknas ;)
 
Om två timmar ska jag på combat med Sofia och ikväll får jag träffa min fina igen. 
Livet kan ta snabba vändningar åt olika håll ibland, men med stabila människor omkring sig brukar det mesta lösa sig. 
 
Älskar min fina Johan ♥
 
 
Hejsan hoppsan, nu var det visst ett tag sen det uppdaterades här.. igen. Det kan ju bli så när jag inte känner att jag har så mycket att skriva om eller när stressen av allt annat som ska göras blir för påtaglig så jag bara vill stänga ner. De senaste veckorna har i ärlighetens namn bestått av myket stress. Tre examinationer + en arbetsintervju inom loppet av tre veckor. Från 0-100 på något sätt. Det var rätt tufft, men förhoppningsvis har jag lämnat den perioden bakom mig nu.
 
Jag vet att det är några som är nyfikna på hur den där arbetsintervjun gick, och i ärlighetens namn så vet jag inte själv. Min insats var helt okej utifrån de faktum att jag var otroligt nervös och inte alls visste vad jag skulle säga. I och för sig var mötet mer ett tillfälle för mig att få veta mer om arbetsplatsen men även en chans för dem att träffa mig och se vem jag är såklart. De skulle höra av sig i veckan, så då får vi se. Jag fortsätter i alla fall att söka jobb runt om i Sverige samtidigt.
 
I lördags var det  IC-board team building. Vi åkte till Multi Challenge och spenderade timmar på Boda Borg och Laser tag. Så kul! Jag hade inte provat på något av det tidigare, men det var så grymt roligt! Tiden bara flög iväg. Jag skulle gärna göra om det någon gång :) 
 
Igår påbörjade vi en ny kurs i kris och trauma. Jag har verkligen sett fram emot denna kurs, och hittills är jag inte besviken. Vår lärare känns väldigt down to earth och öppnar upp för nya tankesätt och kritiska reflektioner. Idag bad han oss att fundera på vad vi har för politisk ståndpunkt, eftersom regeringens färg påverkar hur det sociala arbetet bedrivs, och min politiska färg påverkar hur jag agerar och hur jag vill agera. Detta fick mig att fundera på vad för sorts socialarbetare jag vill bli egentligen... Det är svårt. Alla vill vi göra något gott, men gott för vem?Gott för individen? Gott för samhället? Gott för politiker? Gott enligt mig själv? Det sätter stor press på mig att veta vad jag verkligen står för vad jag vill jobba mot. Det är stora frågor som jag känner att jag vill reda ut innan jag står där med mitt examensbevis i handen. Jag vet dock att det inte är så enkelt och att det är svårt att säga hur jag vill göra eller kommer att göra förän jag står där med ett jobb, eller i en knivig situation. Däremot gäller det att aldrig sluta reflektera och fundera och allltid tänka på etiska aspekter. Vilket mastodontarbete.. jämt och ständigt... puh :)
 
Jag känner att framtiden kryper allt närmare, men nu börjar det kännas lite spännande samtidigt som jag vill dra täcket över huvudet och bara slippa ansvar. Det är så dubbelt. Det känns så läskigt att börja smida planer för framtiden. Det känns som att man ändå aldrig vet hur det kommer bli, och vad är det då för vits med att planera? Samtidigt är jag en väldigt oflexibel och orolig människa så lite framförhållning mår min själ bra av :) 
 
Stora frågor som står på dagordningen just nu är väl om man kommer få något arbete, vart det arbetet kommer vara i så fall, om det blir till att fortsätta plugga (i brist på arbete) och om det är dags att bli sambo eller inte och vart det i så fall blir. Det är inte helt lätt att kombinera två liv med olika förutsättningar.
Jag tror att allt kommer lösa sig såsmåningom, men fram till dess kommer nog detta lilla orosmoln förfölja mig.
 
Jag är dock lite mer positiv just nu och tänker att om man bara vill så går det ;)

I will be your guardian when all is crumbling, I'll steady your hand. You can never say never while we don't know when... Time and time again. Don't let me go

Allmänt Kommentera
Hejsan hoppsan, nu var det visst ett tag sen det uppdaterades här.. igen. Det kan ju bli så när jag inte känner att jag har så mycket att skriva om eller när stressen av allt annat som ska göras blir för påtaglig så jag bara vill stänga ner. De senaste veckorna har i ärlighetens namn bestått av myket stress. Tre examinationer + en arbetsintervju inom loppet av tre veckor. Från 0-100 på något sätt. Det var rätt tufft, men förhoppningsvis har jag lämnat den perioden bakom mig nu.
 
Jag vet att det är några som är nyfikna på hur den där arbetsintervjun gick, och i ärlighetens namn så vet jag inte själv. Min insats var helt okej utifrån de faktum att jag var otroligt nervös och inte alls visste vad jag skulle säga. I och för sig var mötet mer ett tillfälle för mig att få veta mer om arbetsplatsen men även en chans för dem att träffa mig och se vem jag är såklart. De skulle höra av sig i veckan, så då får vi se. Jag fortsätter i alla fall att söka jobb runt om i Sverige samtidigt.
 
I lördags var det  IC-board team building. Vi åkte till Multi Challenge och spenderade timmar på Boda Borg och Laser tag. Så kul! Jag hade inte provat på något av det tidigare, men det var så grymt roligt! Tiden bara flög iväg. Jag skulle gärna göra om det någon gång :) 
 
Igår påbörjade vi en ny kurs i kris och trauma. Jag har verkligen sett fram emot denna kurs, och hittills är jag inte besviken. Vår lärare känns väldigt down to earth och öppnar upp för nya tankesätt och kritiska reflektioner. Idag bad han oss att fundera på vad vi har för politisk ståndpunkt, eftersom regeringens färg påverkar hur det sociala arbetet bedrivs, och min politiska färg påverkar hur jag agerar och hur jag vill agera. Detta fick mig att fundera på vad för sorts socialarbetare jag vill bli egentligen... Det är svårt. Alla vill vi göra något gott, men gott för vem?Gott för individen? Gott för samhället? Gott för politiker? Gott enligt mig själv? Det sätter stor press på mig att veta vad jag verkligen står för vad jag vill jobba mot. Det är stora frågor som jag känner att jag vill reda ut innan jag står där med mitt examensbevis i handen. Jag vet dock att det inte är så enkelt och att det är svårt att säga hur jag vill göra eller kommer att göra förän jag står där med ett jobb, eller i en knivig situation. Däremot gäller det att aldrig sluta reflektera och fundera och allltid tänka på etiska aspekter. Vilket mastodontarbete.. jämt och ständigt... puh :)
 
Jag känner att framtiden kryper allt närmare, men nu börjar det kännas lite spännande samtidigt som jag vill dra täcket över huvudet och bara slippa ansvar. Det är så dubbelt. Det känns så läskigt att börja smida planer för framtiden. Det känns som att man ändå aldrig vet hur det kommer bli, och vad är det då för vits med att planera? Samtidigt är jag en väldigt oflexibel och orolig människa så lite framförhållning mår min själ bra av :) 
 
Stora frågor som står på dagordningen just nu är väl om man kommer få något arbete, vart det arbetet kommer vara i så fall, om det blir till att fortsätta plugga (i brist på arbete) och om det är dags att bli sambo eller inte och vart det i så fall blir. Det är inte helt lätt att kombinera två liv med olika förutsättningar.
Jag tror att allt kommer lösa sig såsmåningom, men fram till dess kommer nog detta lilla orosmoln förfölja mig.
 
Jag är dock lite mer positiv just nu och tänker att om man bara vill så går det ;)