https://youtu.be/MjEFTdtT3T8
 
Så underbar 

Stories

Allmänt Kommentera
https://youtu.be/MjEFTdtT3T8
 
Så underbar 
När jag hörde denna låt igår blev jag lite lycklig
 
 
Det är alltså Kalle Granberg, eller Kalle Gracias nya singel. Jag och Kalle är lika gamla och vi har gått på samma skola så länge jag kan minnas. Vi har vuxit upp i samma stad, och i samma stadsdel. Han är en helgo kille som fortfarande hälsar på en när man möter honom på stan. Jag visste att han börjat med musik och att han släppt några sinlgar på spotify. Jag visste däremot inte att han blivit så pass känd och jag har aldrig tidigare hört någon av hans låtar. Den här däremot, den är helt galet bra!
 
När jag började fundera på hur många "framstående" personer som jag känner så kom jag på ett flertal namn från Piteå, som man på något sätt haft kontakt med genom åren.
 
Vi har även Mirja Lakso, eller PinkOne. Jag och Mirja gick i samma klass under ett eller två år. Hon är också en helgo och galen tjej som verkligen tar för sig i livet. Så jäkla go människa!
 
 
 
 
Sen har vi även Hanna Hansson som jag gick med på gymnasiet i två år. Hon sysslar inte med musik som de två föregående personerna. Däremot kämpar hon för människors mänskliga rättigheter inom FN. Hon har nu varit i New York som Adviser for the Swedish delegation kring de nya utvecklingsmålen. Hur stolt blir man inte? Hanna är verkligen rätt person för de uppdraget också. Hon brinner verkligen för mänskliga rättigheter och jämlikhet.
 
Ja... Vad ska man säga? Norrlänningar kan också. Och ibland är jag bara helt galet stolt över att komma från Piteå :) De här tre personerna är väl bara några av de som hjälper till att sätta Piteå på kartan, och det med bravur.

Tre stoltheter

Allmänt Kommentera
När jag hörde denna låt igår blev jag lite lycklig
 
 
Det är alltså Kalle Granberg, eller Kalle Gracias nya singel. Jag och Kalle är lika gamla och vi har gått på samma skola så länge jag kan minnas. Vi har vuxit upp i samma stad, och i samma stadsdel. Han är en helgo kille som fortfarande hälsar på en när man möter honom på stan. Jag visste att han börjat med musik och att han släppt några sinlgar på spotify. Jag visste däremot inte att han blivit så pass känd och jag har aldrig tidigare hört någon av hans låtar. Den här däremot, den är helt galet bra!
 
När jag började fundera på hur många "framstående" personer som jag känner så kom jag på ett flertal namn från Piteå, som man på något sätt haft kontakt med genom åren.
 
Vi har även Mirja Lakso, eller PinkOne. Jag och Mirja gick i samma klass under ett eller två år. Hon är också en helgo och galen tjej som verkligen tar för sig i livet. Så jäkla go människa!
 
 
 
 
Sen har vi även Hanna Hansson som jag gick med på gymnasiet i två år. Hon sysslar inte med musik som de två föregående personerna. Däremot kämpar hon för människors mänskliga rättigheter inom FN. Hon har nu varit i New York som Adviser for the Swedish delegation kring de nya utvecklingsmålen. Hur stolt blir man inte? Hanna är verkligen rätt person för de uppdraget också. Hon brinner verkligen för mänskliga rättigheter och jämlikhet.
 
Ja... Vad ska man säga? Norrlänningar kan också. Och ibland är jag bara helt galet stolt över att komma från Piteå :) De här tre personerna är väl bara några av de som hjälper till att sätta Piteå på kartan, och det med bravur.
Idag åkte mamma och pappa tillbaka till Piteå. Det gör så ont varje gång alltså. Det går inte riktigt att beskriva. Det närmaste jag kan komma en beskrivning är nog att det värker i hjärtat och att jag blir orkeslös. Det känns tomt och jag måste sysselsätta mig med något. Trots att jag sysselsätter mig så finns den där värken kvar...
 
Jag har återigen insett hur skört livet är. För två dagar sedan förlorade en av mina äldsta vänner sin pappa. Även om det inte var helt oväntat så kom beskeded ändå som en chock för mig, och ännu mer för min vän.
 
Jag känner att det är så viktigt att ta vara på tiden tillsammans med sina nära och kära, för dagarna går och vi blir inte yngre. Jag känner att det är viktigt att jag förverkligar mina drömmar, men jag vet inte riktigt vad mina drömmar är ännu eller vad jag riktigt vill göra med mitt liv. Det jag vet just nu är att min familj betyder allt mer för mig och att det gör fruktansvärt ont att vara ifrån dem från tid till tid, och särskilt när jag nyligt träffat dem och känt på hur livet är när jag har dem nära. De gör ont att veta att jag inte kommer träffa dem på ett bra tag nu och det gör ont att veta att alla i min familj kan träffas när de vill, utom jag. De kan ha familjemiddagar som jag får höra om i efterhand, De kan dricka kaffe hos varandra, bara för att de har lite tid över. De kan träffa syskonbarnen och barnbarnen nästan när de vill och forma sitt liv kring dem och med dem. Jag å andra sidan träffar dem några gånger per år och chockas över hur mycket de vuxit sen sist. Även det värker i hjärtat... att inte riktigt kunna vara delaktig i något som känns så viktigt för mig.
 
Mamma är en av mina bästa vänner och vi kan ha så himla roligt tillsammans samtidigt som vi kan gnabbas så som bara mor och dotter kan. Pappa och jag delar fler intressen än jag och mamma, och jag känner verkligen hur mycket pappa älskar mig. Det är en påtaglig kärlek som säger mig att han skulle göra vad som helst för mig och att han bara vill mitt bästa. Jag och Stefan har alltid stått varandra väldigt nära. Han var ofta barnvakt till mig när jag var liten och vi har alltid funnits där för varandra, på gott och ont. När jag var liten fick jag alltid hänga med Stefan och hans kompisar. Jag vet inte hur roligt hans kompisar tyckte att det var, men jag var och är fortfarande alltid välkommen. Jag och Jörgen har rätt nyligen börjat se på varandra som syskon. Jag har alltid varit lillsyrran som inte riktigt går att umgås med på grund av 17 år i åldersskillnad. Men nu på senare år har denna åldersskillnad jämnat ut sig och vi kan umgås på ett helt annat sätt, vilket känns helt fantastiskt. På något vänster är jag så galet stolt över att ha honom som min bror. Jag och mina föräldrar eller jag och mina bröder har kanske inte den bästa kommunikationen mellan oss, men jag vet att vi alltid stöttar och finns där för varandra, och det är bara så jäkla fint ♥
 
Nu har jag precis sett ännu ett avsnitt av So You Think You Can Dance, och idag var det en av mina favoriter som fick packa väskan. Mitt hjärta började värka lite extra av detta och jag vill dela med mig av denna rutin som dansas av två av mina favoriter. Denna dans får mig att må så bra och så dåligt på samma gång. De är bara så jäkla fina tillsammans, Hayley och Curtis.
 

Don't know how else to say it... I don't want to see my parents go. One generation's length away from fighting life out on my own. Stop this train! I want to get off and go home again. I can't take the speed it's moving in, I know I can't. But honestly, won't someone stop this train?

Allmänt Kommentera
Idag åkte mamma och pappa tillbaka till Piteå. Det gör så ont varje gång alltså. Det går inte riktigt att beskriva. Det närmaste jag kan komma en beskrivning är nog att det värker i hjärtat och att jag blir orkeslös. Det känns tomt och jag måste sysselsätta mig med något. Trots att jag sysselsätter mig så finns den där värken kvar...
 
Jag har återigen insett hur skört livet är. För två dagar sedan förlorade en av mina äldsta vänner sin pappa. Även om det inte var helt oväntat så kom beskeded ändå som en chock för mig, och ännu mer för min vän.
 
Jag känner att det är så viktigt att ta vara på tiden tillsammans med sina nära och kära, för dagarna går och vi blir inte yngre. Jag känner att det är viktigt att jag förverkligar mina drömmar, men jag vet inte riktigt vad mina drömmar är ännu eller vad jag riktigt vill göra med mitt liv. Det jag vet just nu är att min familj betyder allt mer för mig och att det gör fruktansvärt ont att vara ifrån dem från tid till tid, och särskilt när jag nyligt träffat dem och känt på hur livet är när jag har dem nära. De gör ont att veta att jag inte kommer träffa dem på ett bra tag nu och det gör ont att veta att alla i min familj kan träffas när de vill, utom jag. De kan ha familjemiddagar som jag får höra om i efterhand, De kan dricka kaffe hos varandra, bara för att de har lite tid över. De kan träffa syskonbarnen och barnbarnen nästan när de vill och forma sitt liv kring dem och med dem. Jag å andra sidan träffar dem några gånger per år och chockas över hur mycket de vuxit sen sist. Även det värker i hjärtat... att inte riktigt kunna vara delaktig i något som känns så viktigt för mig.
 
Mamma är en av mina bästa vänner och vi kan ha så himla roligt tillsammans samtidigt som vi kan gnabbas så som bara mor och dotter kan. Pappa och jag delar fler intressen än jag och mamma, och jag känner verkligen hur mycket pappa älskar mig. Det är en påtaglig kärlek som säger mig att han skulle göra vad som helst för mig och att han bara vill mitt bästa. Jag och Stefan har alltid stått varandra väldigt nära. Han var ofta barnvakt till mig när jag var liten och vi har alltid funnits där för varandra, på gott och ont. När jag var liten fick jag alltid hänga med Stefan och hans kompisar. Jag vet inte hur roligt hans kompisar tyckte att det var, men jag var och är fortfarande alltid välkommen. Jag och Jörgen har rätt nyligen börjat se på varandra som syskon. Jag har alltid varit lillsyrran som inte riktigt går att umgås med på grund av 17 år i åldersskillnad. Men nu på senare år har denna åldersskillnad jämnat ut sig och vi kan umgås på ett helt annat sätt, vilket känns helt fantastiskt. På något vänster är jag så galet stolt över att ha honom som min bror. Jag och mina föräldrar eller jag och mina bröder har kanske inte den bästa kommunikationen mellan oss, men jag vet att vi alltid stöttar och finns där för varandra, och det är bara så jäkla fint ♥
 
Nu har jag precis sett ännu ett avsnitt av So You Think You Can Dance, och idag var det en av mina favoriter som fick packa väskan. Mitt hjärta började värka lite extra av detta och jag vill dela med mig av denna rutin som dansas av två av mina favoriter. Denna dans får mig att må så bra och så dåligt på samma gång. De är bara så jäkla fina tillsammans, Hayley och Curtis.