Nu är det väldigt längesedan jag skrev i bloggen. Jag har inte riktigt ork eller inspiration till att skriva. Det känns som att livet blivit lite mer av ett ekorrhjul sedan jag började jobba. Hur som helst tänkte jag ge mig på ett försök till ett inlägg nu :)
 
 
Det största som hänt sedan jag skrev sist är nog att jag fått en fast anställning. Jag har inte skrivit på papprena ännu, men det är på gång. Tänk att det gick såpass fort som ett år. Dock beror det mycket på att vi har svårt att rekrytera folk och att ledningen vill hålla kvar de som fortfarande finns kvar på arbetsplatsen, vilket ju är bra. Jag är nöjd då det ger en större trygghet ekonomiskt och allt vad det innebär. Känns lite mer som att det går att planera livet framåt vilket känns spännande :) Jag har ju blivit helt barn-tokig, även om det får vänta ett tag till :)
 
Annars rullar livet på i Uppsala. Ibland känner jag mig väldigt ensam och som att jag inte riktigt vet vad jag gör av mitt liv. Det känns som att jag bara jobbar, men att jag inte riktigt vet vad meningen är med det hela. Jag känner att jag behöver något mer, så jag funderar väl lite på hur jag kan spendera min fritid. Jag tränar en del, men det är också det enda jag gör när jag inte jobbar. Jag har i princip slutat gå på kören. Varför vet jag egentligen inte, men jag har väl iofs aldrig känt att det varit den rätta kören för mig. Det är dessutom en stor kör så den sociala gemenskapen blir liksom inte jättebra. Det blir för stort och spretigt. Jag har ofta känt mig ensam när jag varit på kören, inte vetat vem jag ska prata med typ. Awkward helt enkelt. Funderar väl lite på hur jag eventuellt skulle kunna engagera mig ideellt och på så sätt göra något värdefullt för andra samtidigt som det ger mig något. Men det är väl egentligen den sociala biten som är tyngst ibland.
 
Jag försöker i alla fall allmänt att bli bättre på att höra av mig till mina vänner och visa att jag vill umgås. Annars blir det lätt att jag sitter hemma i min vrå och känner mig ensam, kanske helt utan anledning. Så mitt eget mission för mig själv är att försöka ta vara på mina sociala kontakter mer än tidigare. Särskilt eftersom jag faktiskt inte har så många vänner i Uppsala.
 
En rolig sak som hänt är i alla fall att jag och Johan blivit inbjudna till Angelica och Anders bröllop i augusti. Jag blev så otrooligt lycklig när jag fick inbjudan så det var verkligen nära till tårar. Angelica är en av mina kollegor som jag jobbat med i Team 4, men som nu slutat för att börja jobba på Försäkringskassan. Vi har blivit vänner under tiden som vi arbetat tillsammans och vi är otroligt lika på så många sätt. Soulmates typ, haha. Vi kommer definitivt att hålla kontakten trots att hon bytt arbetsplats och det känns bara så himla bra att vi är bjudna till bröllopet. 
 
Jag har umgåtts en del med Madde den senaste tiden. Det är verkligen jättekul. Vi känner ju varandra sedan 4 årsåldern och hon är ju min äldsta vän. Vi är rätt olika varandra, men det känns så himla bra att vi kommit varandra närmare igen. Hon betyder väldigt mycket för mig och det är tryggt att ha henne så nära <3
 
Igår hade jag även Erika här på middag. Jag och Erika pluggade tillsammans i Jönköpring, men lärde verkligen känna varandra på riktigt när vi bodde tillsammans i Betlehem. Vi tappade kontakten när jag flyttade från Jönköping, men nu är vi alltså i Uppsala båda två. Såå kul! :) Vi är också lika och har alltid en massa saker att prata om. Det känns jättekul. Vi hade en supertrevlig kväll igår med middag, vin och en massa massa prat om allt och inget. Mer sådant säger jag :)
 
Sedan har jag ju såklart både Toffe och Marie också. De bor ju inte jättelångt bort och jag och Toffe har setts mer än någonsin sedan jag hamnde i Uppsala. Det är fantastiskt roligt :) Tänk att vi lyckats hålla kontakten sedan vi var 13 år. Helt galet och så underbart. Jag blir även så himla glad över att jag, Johan, Toffe och Marie tillsammans fungerar så bra. Vi har så ofantligt roligt tillsammans :)
 
På fredag fyller jag 26 år. Min andra födelsedag i Uppsala. Det känns lite konstigt, tomt liksom. I Östersund (ja till och med i England! Sofia!!! ♥) har jag alltid varit så bortskämd med att fira både valborg och min födelsedag med mina kära vänner, helt oslagbart! Här i Uppsala har vi inte riktigt hittat några traditioner och jag känner att det finns en risk att det aldrig kommer bli samma sak igen. Det kanske man inte heller ska begära eftersom det är en ny stad och nya vänner. Men jag har alltid varit lite(?!) traditionsbunden vad gäller framförallt valborg. Sen älskar jag även födelsedagar, haha. Men ännu finns inga planer för varken valborg eller min födelsedag. Det ger en slags tomhet som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Det känns extra jobbigt när jag inte har Huong och Maria nära heller. De har trots allti varit en viktig del av mina valborgsfiranden och födelsedagsfiranden de senaste åren. Huong befinner sig i Vietnam på praktik nu, och jag saknar henne så fruktansvärt mycket! Det är såpass illa att jag inte ens kan läsa hennes blogg för att ta reda på hur hon har det där. Jag blir bara ledsen, haha. 
Maria befinner sig inte lika långt bort, men trots allt är ju Linköping inte supernära. Nu är det ändå inte jättelängesen jag träffade varken Huong eller Maria, eftersom vi sågs hos Huong där i mars och två veckor före det i Linköping hos Maria. Men det är fortfarande stor skillnad motför i Östersund vilket jag ibland tar väldigt hårt.
 
Jag får fortsätta kämpa på här i Uppsala. Det blir säkert bra det också. Ikväll får jag i alla fall hem mitt hjärta som varit iväg till Trollhättan för SFSfum och det är ju bra i sig :)
 
Nu ska jag ta vara på solen och söndagen och gå på en långpromenad. 

Söndagsuppdatering

Allmänt Kommentera
Nu är det väldigt längesedan jag skrev i bloggen. Jag har inte riktigt ork eller inspiration till att skriva. Det känns som att livet blivit lite mer av ett ekorrhjul sedan jag började jobba. Hur som helst tänkte jag ge mig på ett försök till ett inlägg nu :)
 
 
Det största som hänt sedan jag skrev sist är nog att jag fått en fast anställning. Jag har inte skrivit på papprena ännu, men det är på gång. Tänk att det gick såpass fort som ett år. Dock beror det mycket på att vi har svårt att rekrytera folk och att ledningen vill hålla kvar de som fortfarande finns kvar på arbetsplatsen, vilket ju är bra. Jag är nöjd då det ger en större trygghet ekonomiskt och allt vad det innebär. Känns lite mer som att det går att planera livet framåt vilket känns spännande :) Jag har ju blivit helt barn-tokig, även om det får vänta ett tag till :)
 
Annars rullar livet på i Uppsala. Ibland känner jag mig väldigt ensam och som att jag inte riktigt vet vad jag gör av mitt liv. Det känns som att jag bara jobbar, men att jag inte riktigt vet vad meningen är med det hela. Jag känner att jag behöver något mer, så jag funderar väl lite på hur jag kan spendera min fritid. Jag tränar en del, men det är också det enda jag gör när jag inte jobbar. Jag har i princip slutat gå på kören. Varför vet jag egentligen inte, men jag har väl iofs aldrig känt att det varit den rätta kören för mig. Det är dessutom en stor kör så den sociala gemenskapen blir liksom inte jättebra. Det blir för stort och spretigt. Jag har ofta känt mig ensam när jag varit på kören, inte vetat vem jag ska prata med typ. Awkward helt enkelt. Funderar väl lite på hur jag eventuellt skulle kunna engagera mig ideellt och på så sätt göra något värdefullt för andra samtidigt som det ger mig något. Men det är väl egentligen den sociala biten som är tyngst ibland.
 
Jag försöker i alla fall allmänt att bli bättre på att höra av mig till mina vänner och visa att jag vill umgås. Annars blir det lätt att jag sitter hemma i min vrå och känner mig ensam, kanske helt utan anledning. Så mitt eget mission för mig själv är att försöka ta vara på mina sociala kontakter mer än tidigare. Särskilt eftersom jag faktiskt inte har så många vänner i Uppsala.
 
En rolig sak som hänt är i alla fall att jag och Johan blivit inbjudna till Angelica och Anders bröllop i augusti. Jag blev så otrooligt lycklig när jag fick inbjudan så det var verkligen nära till tårar. Angelica är en av mina kollegor som jag jobbat med i Team 4, men som nu slutat för att börja jobba på Försäkringskassan. Vi har blivit vänner under tiden som vi arbetat tillsammans och vi är otroligt lika på så många sätt. Soulmates typ, haha. Vi kommer definitivt att hålla kontakten trots att hon bytt arbetsplats och det känns bara så himla bra att vi är bjudna till bröllopet. 
 
Jag har umgåtts en del med Madde den senaste tiden. Det är verkligen jättekul. Vi känner ju varandra sedan 4 årsåldern och hon är ju min äldsta vän. Vi är rätt olika varandra, men det känns så himla bra att vi kommit varandra närmare igen. Hon betyder väldigt mycket för mig och det är tryggt att ha henne så nära <3
 
Igår hade jag även Erika här på middag. Jag och Erika pluggade tillsammans i Jönköpring, men lärde verkligen känna varandra på riktigt när vi bodde tillsammans i Betlehem. Vi tappade kontakten när jag flyttade från Jönköping, men nu är vi alltså i Uppsala båda två. Såå kul! :) Vi är också lika och har alltid en massa saker att prata om. Det känns jättekul. Vi hade en supertrevlig kväll igår med middag, vin och en massa massa prat om allt och inget. Mer sådant säger jag :)
 
Sedan har jag ju såklart både Toffe och Marie också. De bor ju inte jättelångt bort och jag och Toffe har setts mer än någonsin sedan jag hamnde i Uppsala. Det är fantastiskt roligt :) Tänk att vi lyckats hålla kontakten sedan vi var 13 år. Helt galet och så underbart. Jag blir även så himla glad över att jag, Johan, Toffe och Marie tillsammans fungerar så bra. Vi har så ofantligt roligt tillsammans :)
 
På fredag fyller jag 26 år. Min andra födelsedag i Uppsala. Det känns lite konstigt, tomt liksom. I Östersund (ja till och med i England! Sofia!!! ♥) har jag alltid varit så bortskämd med att fira både valborg och min födelsedag med mina kära vänner, helt oslagbart! Här i Uppsala har vi inte riktigt hittat några traditioner och jag känner att det finns en risk att det aldrig kommer bli samma sak igen. Det kanske man inte heller ska begära eftersom det är en ny stad och nya vänner. Men jag har alltid varit lite(?!) traditionsbunden vad gäller framförallt valborg. Sen älskar jag även födelsedagar, haha. Men ännu finns inga planer för varken valborg eller min födelsedag. Det ger en slags tomhet som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Det känns extra jobbigt när jag inte har Huong och Maria nära heller. De har trots allti varit en viktig del av mina valborgsfiranden och födelsedagsfiranden de senaste åren. Huong befinner sig i Vietnam på praktik nu, och jag saknar henne så fruktansvärt mycket! Det är såpass illa att jag inte ens kan läsa hennes blogg för att ta reda på hur hon har det där. Jag blir bara ledsen, haha. 
Maria befinner sig inte lika långt bort, men trots allt är ju Linköping inte supernära. Nu är det ändå inte jättelängesen jag träffade varken Huong eller Maria, eftersom vi sågs hos Huong där i mars och två veckor före det i Linköping hos Maria. Men det är fortfarande stor skillnad motför i Östersund vilket jag ibland tar väldigt hårt.
 
Jag får fortsätta kämpa på här i Uppsala. Det blir säkert bra det också. Ikväll får jag i alla fall hem mitt hjärta som varit iväg till Trollhättan för SFSfum och det är ju bra i sig :)
 
Nu ska jag ta vara på solen och söndagen och gå på en långpromenad.