Igår avslutade jag arbetsdagen med en positiv känsla av att ha haft ett flow. Älskar att gå hem och känna att jag åstadkommit något under dagen. Jag pratade med mamma på vägen hem från jobbet och bestämde mig för att gå förbi Ica och handla lite. När jag hade betalat och var påväg ut drogs min blick till höger. Det tog en sekund innan jag fattade vem det var och jag fick kolla en gång till. Det var Roberth. Jävlar. Jag gick ut från Ica med en växande klump i magen, ögon som började tåras och en andning som allt mer började likna djupandning för att undvika panik och hyperventilering. Väl innanför min dörr brast det. Tårarna forsade och känslan av panik, ilska, besvikelse och ensamhet var total. Jag fick motstå en massa impulser för att inte skriva till honom.

Efter en bra stund hade jag lyckats lugna ner mig. Jag hade motstått impulsen att höra av mig och jag var istället mest arg för att han har sån påverkan på mig. Han ignorerar mig, och jag reagerar såhär bara av att se honom. Jag blir irriterad över vilken makt vissa människor har över mig. Men jag är stolt över att jag tog mig igenom den stormen. Nu blickar jag framåt. 



Like a ghost

Allmänt Kommentera
Igår avslutade jag arbetsdagen med en positiv känsla av att ha haft ett flow. Älskar att gå hem och känna att jag åstadkommit något under dagen. Jag pratade med mamma på vägen hem från jobbet och bestämde mig för att gå förbi Ica och handla lite. När jag hade betalat och var påväg ut drogs min blick till höger. Det tog en sekund innan jag fattade vem det var och jag fick kolla en gång till. Det var Roberth. Jävlar. Jag gick ut från Ica med en växande klump i magen, ögon som började tåras och en andning som allt mer började likna djupandning för att undvika panik och hyperventilering. Väl innanför min dörr brast det. Tårarna forsade och känslan av panik, ilska, besvikelse och ensamhet var total. Jag fick motstå en massa impulser för att inte skriva till honom.

Efter en bra stund hade jag lyckats lugna ner mig. Jag hade motstått impulsen att höra av mig och jag var istället mest arg för att han har sån påverkan på mig. Han ignorerar mig, och jag reagerar såhär bara av att se honom. Jag blir irriterad över vilken makt vissa människor har över mig. Men jag är stolt över att jag tog mig igenom den stormen. Nu blickar jag framåt. 



Fredag. Skönt med helg. Veckorna går fort men ändå långsamt. Tiden hemma efter jobbet är underbar och värdefull eftersom jag behöver vila, men samtidigt är det vissa dagar svårt att inte ramla ner i djupa tankar... på typ Roberth. 

Jag känner mig lite nere just nu pga det. Hur kan en människa bara ignorera en annan? Hur kan en människa bara förneka en annan människa respekten av att få veta om det är dags att gå vidare eller inte? Jag antar förvisso att frågan besvarar sig själv. Men jag tycker ändå att det är otroligt respektlöst. Men dag för dag går det ändå lättare och jag inser att jag behöver något och någon annan.

Imorgon ska jag trots allt på dejt. En kille jag skrivit med på internet. Jag är lite nervös, men jag kan inte riktigt förklara varför. Jag har det senaste året fått så många hjärnspöken gällande nätdejting. Jag har träffat många dina killar genom nätdejting och känner väl att någon gång kanske min tur tar slut? Jag är rädd.. Men samtidigt tycker jag att det är kul att träffa nya människor, så jag önskar att jag kunde sluta tänka så och bara se det som en rolig grej som jag gjorde förut. 

Keep on moving on...

Allmänt Kommentera
Fredag. Skönt med helg. Veckorna går fort men ändå långsamt. Tiden hemma efter jobbet är underbar och värdefull eftersom jag behöver vila, men samtidigt är det vissa dagar svårt att inte ramla ner i djupa tankar... på typ Roberth. 

Jag känner mig lite nere just nu pga det. Hur kan en människa bara ignorera en annan? Hur kan en människa bara förneka en annan människa respekten av att få veta om det är dags att gå vidare eller inte? Jag antar förvisso att frågan besvarar sig själv. Men jag tycker ändå att det är otroligt respektlöst. Men dag för dag går det ändå lättare och jag inser att jag behöver något och någon annan.

Imorgon ska jag trots allt på dejt. En kille jag skrivit med på internet. Jag är lite nervös, men jag kan inte riktigt förklara varför. Jag har det senaste året fått så många hjärnspöken gällande nätdejting. Jag har träffat många dina killar genom nätdejting och känner väl att någon gång kanske min tur tar slut? Jag är rädd.. Men samtidigt tycker jag att det är kul att träffa nya människor, så jag önskar att jag kunde sluta tänka så och bara se det som en rolig grej som jag gjorde förut. 
Jag har en period av dålig sömn och en period av att inte vara nöjd med vart jag är. Jag har svårt med att vara i nuet och kommer på mig själv med att hela tiden längta framåt. När jag är hemma vill jag till jobbet och när jag är på jobbet vill jag hem. Undra vad det grundar sig i?
 
Allting går egentligen helt okej just nu. Jag är inte särskilt stressad eller så. Jag är väl lite rastlös och försöker då jobba med att vara mer okej med nuet och inte längta bort hela tiden.
 
Men det finns vissa faktorer som gör det svårt. Ensamheten och mörkret är väl två sådana faktorer. Jag längtar efter närhet och kärlek, och jag skäms nästan av att erkänna för andra omkring mig att jag längtar tillbaka till mig och Roberth. Det känns inte som att det är okej. Och samtidigt som dessa tankar och känslor tränger sig på knackar nya möjligheter till kärlek på dörren, och då vet jag inte hur jag ska agera. Då vill jag dra täcket över huvudet, för det sista jag vill är att såra någon. 

I'm a mess right now

Allmänt Kommentera
Jag har en period av dålig sömn och en period av att inte vara nöjd med vart jag är. Jag har svårt med att vara i nuet och kommer på mig själv med att hela tiden längta framåt. När jag är hemma vill jag till jobbet och när jag är på jobbet vill jag hem. Undra vad det grundar sig i?
 
Allting går egentligen helt okej just nu. Jag är inte särskilt stressad eller så. Jag är väl lite rastlös och försöker då jobba med att vara mer okej med nuet och inte längta bort hela tiden.
 
Men det finns vissa faktorer som gör det svårt. Ensamheten och mörkret är väl två sådana faktorer. Jag längtar efter närhet och kärlek, och jag skäms nästan av att erkänna för andra omkring mig att jag längtar tillbaka till mig och Roberth. Det känns inte som att det är okej. Och samtidigt som dessa tankar och känslor tränger sig på knackar nya möjligheter till kärlek på dörren, och då vet jag inte hur jag ska agera. Då vill jag dra täcket över huvudet, för det sista jag vill är att såra någon.