Sedan jag flyttade hemifrån 2008 har jag aldrig genomfört en särskild planerat flytt, och varför ändra på ett vinnande koncept?
 
Det har hänt väldigt mycket saker, på väldigt kort tid. För två veckor sedan var jag ner till Uppsala på en jobbintervju, och det var ju en resa i en egen klass. Hur som helst gick intervjun väldigt bra och jag har i princip blivit erbjuden ett jobb. Jag har inte skrivit under papprena ännu, men vi har än så länge ett muntligt avtal (vilket iofs inte är så bindande...?) och jag börjar jobba 1 april i Uppsala. Wäääää!!! Ska ju då dessutom bli sambo med Johan vilket känns lite coolt ;)
 
"Men det låter ju inte som en särskilt oplanerad flytt" tänker ni kanske nu. Jo men då ska jag tala om för er att detta inte är den enda flytten jag ska göra. Idag kom jag och Johan på att vi borde säga upp våra lägenheter så vi blir av med dom till första april. Här har vi gått och tänkt att allt är cool banana och latjolajban. Men så är det ju sällan här i livet :) När vi gick till Östersundshem fick vi då höra att det vore bäst för oss om vi sa upp lägenheten till första mars, dvs på lördag. Annars skulle nog inte nappa på dom för att dom skulle få betala hyran under sommarmånaderna, och dem är egentligen hyresfria. Sååå... här sitter jag i en kaosartat lägenhet, för vet ni vad?! I helgen flyttar jag in till Johan! Impulsivitet när den är som bäst :P Vi har dessutom hittat två intressenter på lägenheten, så för tillfället ser det rätt ljust ut om att bli av med den. (PEPPAR, PEPPAR!!!!)
 
Jag sitter alltså här i ett flyttkaos och ögonen går i kors av all stress och packning som förekommit idag. Men det känns ändå bra. Det var dock väldigt jobbigt när Huong tittade förbi och blev ledsen över att jag håller på att packa. Det var då jag stannade upp lite och faktiskt insåg vad jag höll på med. Det blev verkligen sentimentalt. Det var Huong som hjälpte mig att flytta in i den här lägenheten i december 2010. Tänk att det är så längesen! Vi satt här och spelade UNO och åt chips i den i princip tomma lägenheten. Jag sov på en trasig luftmadrass vilket gjorde att jag fick kliva upp var tjugonde minut för att inte spendera natten på det kalla golvet. Haha vilka minnen :)

Take a leap of faith and see what the future brings your way

Allmänt Kommentera
Sedan jag flyttade hemifrån 2008 har jag aldrig genomfört en särskild planerat flytt, och varför ändra på ett vinnande koncept?
 
Det har hänt väldigt mycket saker, på väldigt kort tid. För två veckor sedan var jag ner till Uppsala på en jobbintervju, och det var ju en resa i en egen klass. Hur som helst gick intervjun väldigt bra och jag har i princip blivit erbjuden ett jobb. Jag har inte skrivit under papprena ännu, men vi har än så länge ett muntligt avtal (vilket iofs inte är så bindande...?) och jag börjar jobba 1 april i Uppsala. Wäääää!!! Ska ju då dessutom bli sambo med Johan vilket känns lite coolt ;)
 
"Men det låter ju inte som en särskilt oplanerad flytt" tänker ni kanske nu. Jo men då ska jag tala om för er att detta inte är den enda flytten jag ska göra. Idag kom jag och Johan på att vi borde säga upp våra lägenheter så vi blir av med dom till första april. Här har vi gått och tänkt att allt är cool banana och latjolajban. Men så är det ju sällan här i livet :) När vi gick till Östersundshem fick vi då höra att det vore bäst för oss om vi sa upp lägenheten till första mars, dvs på lördag. Annars skulle nog inte nappa på dom för att dom skulle få betala hyran under sommarmånaderna, och dem är egentligen hyresfria. Sååå... här sitter jag i en kaosartat lägenhet, för vet ni vad?! I helgen flyttar jag in till Johan! Impulsivitet när den är som bäst :P Vi har dessutom hittat två intressenter på lägenheten, så för tillfället ser det rätt ljust ut om att bli av med den. (PEPPAR, PEPPAR!!!!)
 
Jag sitter alltså här i ett flyttkaos och ögonen går i kors av all stress och packning som förekommit idag. Men det känns ändå bra. Det var dock väldigt jobbigt när Huong tittade förbi och blev ledsen över att jag håller på att packa. Det var då jag stannade upp lite och faktiskt insåg vad jag höll på med. Det blev verkligen sentimentalt. Det var Huong som hjälpte mig att flytta in i den här lägenheten i december 2010. Tänk att det är så längesen! Vi satt här och spelade UNO och åt chips i den i princip tomma lägenheten. Jag sov på en trasig luftmadrass vilket gjorde att jag fick kliva upp var tjugonde minut för att inte spendera natten på det kalla golvet. Haha vilka minnen :)
Det känns som att mitt liv kan ta en rejäl vändning snart. Det känns som att jag kan få uppleva ett äventyr som jag aldrig upplevt tidigare. Det handlar inte om en resa utomlands, utan snarare om en livsresa av annat slag. Ja... lite så känns det. Det pirrar i kroppen när jag tänker på den eventuella framtiden.
 
Idag har jag suttit och mejlat på boendeannonser på blocket. Lägenheter i Uppsala. Det känns som att jag inom en snart framtid faktiskt kan vara en Uppsalabo och att jag kommer ta ett redigt steg in i vuxenlivet med både jobb, sambo och en fast inkomst. Say whaaat?! Det känns ju lite läskigt och spännande på samma gång. 
 
Har fått en lägenhet på kroken iaf, så ska ringa till annonsören imorgon så vi får prata lite. Jag kommer givetvis inte tacka ja till något nu efterrsom jag fortfarande inte vet med säkerhet hur det blir med jobbet. Men det känns ändå spännande.
 
Tänk va fort livet kan ta vändningar av olika slag. Jag kan nog inte säga att alla mina problem är lösta, men fortfarande känns det bättre nu. Det känns lite som att jag har en kurs livet nu, en riktning att gå i. Sen vet man förstås aldrig vad som händer, men jag känner definitivt hopp.

Happiness is just outside my window. Happiness a little more like knocking on your door, and you just let it in. Happiness is like the old man told me - Look for it, and you'll never find it all. But let it go, live your life and leave it, then one day, you'll wake up and it'll be home

Allmänt Kommentera
Det känns som att mitt liv kan ta en rejäl vändning snart. Det känns som att jag kan få uppleva ett äventyr som jag aldrig upplevt tidigare. Det handlar inte om en resa utomlands, utan snarare om en livsresa av annat slag. Ja... lite så känns det. Det pirrar i kroppen när jag tänker på den eventuella framtiden.
 
Idag har jag suttit och mejlat på boendeannonser på blocket. Lägenheter i Uppsala. Det känns som att jag inom en snart framtid faktiskt kan vara en Uppsalabo och att jag kommer ta ett redigt steg in i vuxenlivet med både jobb, sambo och en fast inkomst. Say whaaat?! Det känns ju lite läskigt och spännande på samma gång. 
 
Har fått en lägenhet på kroken iaf, så ska ringa till annonsören imorgon så vi får prata lite. Jag kommer givetvis inte tacka ja till något nu efterrsom jag fortfarande inte vet med säkerhet hur det blir med jobbet. Men det känns ändå spännande.
 
Tänk va fort livet kan ta vändningar av olika slag. Jag kan nog inte säga att alla mina problem är lösta, men fortfarande känns det bättre nu. Det känns lite som att jag har en kurs livet nu, en riktning att gå i. Sen vet man förstås aldrig vad som händer, men jag känner definitivt hopp.
I onsdags åkte jag ner till Uppsala. Det blev lite tre flugor i en smäll .- jag behövde komma bort från Östersund en stund, jag såg ett tillfälle att hälsa på Madde och sist men inte minst så hade jag en jobbintervju.
 
Jag åkte från Östersund kl 9.30 på onsdagen och kl 15 var jag framme. Johan hade varit sjuk hela veckan så givetvis hade jag dragit på mig delar av hans sjukdom och satt därör på tåget med feberfrossa och illamående. Det blev inte bättre att jag fick åka baklänges hela vägen från Sundsvall + att jag fick sitta brevid en man som stank av både alkohol och cigarett. Jag var i princip beredd att hoppa av tåget i Hudiksvall för att jag mådde så dåligt men härdade ut till Uppsala.
 
Madde mötte upp mig på stationen och vi började med att hitta ett ställe att äta på. Jag var egentligen inte särskilt hungrig på grund av illamåendet men tryckte i alla fall i mig en halv macka på ett café för att dels orka bära på min übertunga väska (skyller på Johan här ;) Han som övertygade mig om att ta med extrakläder ifall jag skulle trilla i en vattenpöl... tack älskling..!) men även för att jag skulle ha lite energi över till arbetsintervjun som skulle ske kl 17.00.
 
Jag och Madde började röra oss mot min arbetsintervju vid 16.30 och strosade i godan ro runt på Uppsalas gator. Vi räknade med att vara på plats ungefär fem minuter innan utsatt tid. Vid 16.55 stod vi vid huset där vi båda trodde att intervjun skulle ske, men till vår fasa visade sig att huset inte alls var det vi trodde! Där fanns inga socialarbetare utan istället återfanns bland annat kronofogden. Paaaanik!! Jag provade ringa numret till chefen som skulle hålla i intervjun, men där fick jag inget svar. Madde googlade och fick upp en annan adress, vid centralstationen! Jag mejlade samtidigt som vi halvsprang fram på Uppsalas gator och jag kände mig ännu mer yr och illamående. Hur kunde jag vara så klantig?! 
 
17.15 anlände vi till adressen som Madde hittade på google och jag tog ett djupt andetag och klev in i hissen. Väl vid receptionen presenterade jag mig, och i och med det tidigare missödet la jag till "jag söker ***, jag vet inte om jag är på rätt ställe...?". Det visade sig att jag INTE var på rätt ställe!! Crap, crap, crap!! Jag kände hur jag blev fruktansvärt yr, hur paniken steg och hur värdelös resan plötsligt kändes. Det var ju uppenbarligen inte meningen att jag skulle ha det där jobbet.
 
Jag fick i alla fall hjälp av en underbar personal. Tror det var fyra personer som var engegerade i att få tag på chefen och samtidigt lotsa mig rätt. Jag gick därifrån med ett tappat mod men med chefens mobilnummer. Personalen som hade hjälpt mig skulle även mejla till chefen och säga att jag hade dykt upp, fast på fel adress, två gånger.... 
 
Jag och Madde bestämde oss för att sluta jaga för dagen eftersom vi båda var helt slutkörda. Jag tänkte att jag inte kunde göra mer än att förklara för chefen vad som hade hänt och sedan be henne ringa upp mig så vi kunde prata och förhoppningsvis bestämma en ny tid. Väl hemma hos Madde trillade det ner ett mejl i min inkorg. Det var chefen som bad mig komma på en gång ifall jag hade möjlighet. Jag tog ett djupt andetag och skickade iväg ett mejl där det stod att jag inte hade möjlighet att komma den dagen, men att jag kunde när som helst under torsdagen. Med en stor klump i magen skickade jag iväg mejlet. Skulle den här resan bli en riktig flopp? Skulle jag åka från Uppsala utan att få till intervjun som var anledningen till att jag faktiskt åkte ner? Halv åtta trillade nästa mejl in i inkorgen och chefen skrev att jag kunde komma kl 12 på torsdagen. Äntligen kunde jag andas ut. Dock visste jag inte vad jag skulle säga när alla frågade mig hur intervjun hade gått... kändes så pinsamt.
 
Jag och Madde hade i alla fall en mysig kväll med god mat, film, prat och citronte. Hon tog så väl hand om mig! När vi väl gick och la oss var jag så trött att jag nästan inte kunde sova för att jag var för trött. Sen blev jag såklart lite nervös för intervjun igen. 
 
Nästa morgon gjorde jag mig klar, läste på lite om jobbet, duschade och gick i god tid från Maddes lägenhet. Jag var på plats inför intervjun en halvtimme innan överenskommen tid. Jag trivdes på en gång i lokalerna och med arbetsklimatet. Intervjun kändes väldigt bra. Den tog endast 20 minuter men jag var på topp och kände verkligen att jag ville ha jobbet! Lite roligt var det också när de frågade efter mina svaga sidor. Jag kunde inte direkt komma på någon svag sida så efter en stund sa chefen "att hitta kanske...? ;)" vilket vi alla kunde skratta lite åt. Efter intervjun kändes det som att jag flög fram på små moln och direkt så ringde jag Johan samtidigt som jag gick och mötte upp Madde för en fika i stan. Vi hade två timmar kvar tills mitt tåg skulle gå. Det blev en mysig fika på Linnéhörnan. Den där härliga känslan från intervjun fanns kvar hos mig hela dagen igår. Helt fantastiskt!
 
Madde följde mig till tåget och sen bar det av tillbaka till Östersund igen.
Ett kort men intensivt äventyr :)
 
Idag fick jag även besked från jobbet om att jag gått vidare till nästa steg. Nästa vecka ska dom ringa till mina referenter och om jag får goda referenser så har jag jobb i Uppsala framöver!
 
Jaa.. nu har ni alla fått ta del av vad som faktiskt hände i Uppsala. Nu är det dags för mig att ta plats i sängen och ge mig på någon bra bok.
 

24 timmar i Uppsala

Allmänt Kommentera
I onsdags åkte jag ner till Uppsala. Det blev lite tre flugor i en smäll .- jag behövde komma bort från Östersund en stund, jag såg ett tillfälle att hälsa på Madde och sist men inte minst så hade jag en jobbintervju.
 
Jag åkte från Östersund kl 9.30 på onsdagen och kl 15 var jag framme. Johan hade varit sjuk hela veckan så givetvis hade jag dragit på mig delar av hans sjukdom och satt därör på tåget med feberfrossa och illamående. Det blev inte bättre att jag fick åka baklänges hela vägen från Sundsvall + att jag fick sitta brevid en man som stank av både alkohol och cigarett. Jag var i princip beredd att hoppa av tåget i Hudiksvall för att jag mådde så dåligt men härdade ut till Uppsala.
 
Madde mötte upp mig på stationen och vi började med att hitta ett ställe att äta på. Jag var egentligen inte särskilt hungrig på grund av illamåendet men tryckte i alla fall i mig en halv macka på ett café för att dels orka bära på min übertunga väska (skyller på Johan här ;) Han som övertygade mig om att ta med extrakläder ifall jag skulle trilla i en vattenpöl... tack älskling..!) men även för att jag skulle ha lite energi över till arbetsintervjun som skulle ske kl 17.00.
 
Jag och Madde började röra oss mot min arbetsintervju vid 16.30 och strosade i godan ro runt på Uppsalas gator. Vi räknade med att vara på plats ungefär fem minuter innan utsatt tid. Vid 16.55 stod vi vid huset där vi båda trodde att intervjun skulle ske, men till vår fasa visade sig att huset inte alls var det vi trodde! Där fanns inga socialarbetare utan istället återfanns bland annat kronofogden. Paaaanik!! Jag provade ringa numret till chefen som skulle hålla i intervjun, men där fick jag inget svar. Madde googlade och fick upp en annan adress, vid centralstationen! Jag mejlade samtidigt som vi halvsprang fram på Uppsalas gator och jag kände mig ännu mer yr och illamående. Hur kunde jag vara så klantig?! 
 
17.15 anlände vi till adressen som Madde hittade på google och jag tog ett djupt andetag och klev in i hissen. Väl vid receptionen presenterade jag mig, och i och med det tidigare missödet la jag till "jag söker ***, jag vet inte om jag är på rätt ställe...?". Det visade sig att jag INTE var på rätt ställe!! Crap, crap, crap!! Jag kände hur jag blev fruktansvärt yr, hur paniken steg och hur värdelös resan plötsligt kändes. Det var ju uppenbarligen inte meningen att jag skulle ha det där jobbet.
 
Jag fick i alla fall hjälp av en underbar personal. Tror det var fyra personer som var engegerade i att få tag på chefen och samtidigt lotsa mig rätt. Jag gick därifrån med ett tappat mod men med chefens mobilnummer. Personalen som hade hjälpt mig skulle även mejla till chefen och säga att jag hade dykt upp, fast på fel adress, två gånger.... 
 
Jag och Madde bestämde oss för att sluta jaga för dagen eftersom vi båda var helt slutkörda. Jag tänkte att jag inte kunde göra mer än att förklara för chefen vad som hade hänt och sedan be henne ringa upp mig så vi kunde prata och förhoppningsvis bestämma en ny tid. Väl hemma hos Madde trillade det ner ett mejl i min inkorg. Det var chefen som bad mig komma på en gång ifall jag hade möjlighet. Jag tog ett djupt andetag och skickade iväg ett mejl där det stod att jag inte hade möjlighet att komma den dagen, men att jag kunde när som helst under torsdagen. Med en stor klump i magen skickade jag iväg mejlet. Skulle den här resan bli en riktig flopp? Skulle jag åka från Uppsala utan att få till intervjun som var anledningen till att jag faktiskt åkte ner? Halv åtta trillade nästa mejl in i inkorgen och chefen skrev att jag kunde komma kl 12 på torsdagen. Äntligen kunde jag andas ut. Dock visste jag inte vad jag skulle säga när alla frågade mig hur intervjun hade gått... kändes så pinsamt.
 
Jag och Madde hade i alla fall en mysig kväll med god mat, film, prat och citronte. Hon tog så väl hand om mig! När vi väl gick och la oss var jag så trött att jag nästan inte kunde sova för att jag var för trött. Sen blev jag såklart lite nervös för intervjun igen. 
 
Nästa morgon gjorde jag mig klar, läste på lite om jobbet, duschade och gick i god tid från Maddes lägenhet. Jag var på plats inför intervjun en halvtimme innan överenskommen tid. Jag trivdes på en gång i lokalerna och med arbetsklimatet. Intervjun kändes väldigt bra. Den tog endast 20 minuter men jag var på topp och kände verkligen att jag ville ha jobbet! Lite roligt var det också när de frågade efter mina svaga sidor. Jag kunde inte direkt komma på någon svag sida så efter en stund sa chefen "att hitta kanske...? ;)" vilket vi alla kunde skratta lite åt. Efter intervjun kändes det som att jag flög fram på små moln och direkt så ringde jag Johan samtidigt som jag gick och mötte upp Madde för en fika i stan. Vi hade två timmar kvar tills mitt tåg skulle gå. Det blev en mysig fika på Linnéhörnan. Den där härliga känslan från intervjun fanns kvar hos mig hela dagen igår. Helt fantastiskt!
 
Madde följde mig till tåget och sen bar det av tillbaka till Östersund igen.
Ett kort men intensivt äventyr :)
 
Idag fick jag även besked från jobbet om att jag gått vidare till nästa steg. Nästa vecka ska dom ringa till mina referenter och om jag får goda referenser så har jag jobb i Uppsala framöver!
 
Jaa.. nu har ni alla fått ta del av vad som faktiskt hände i Uppsala. Nu är det dags för mig att ta plats i sängen och ge mig på någon bra bok.