Igår, söndag, åkte jag, Erika, Nalle, Ana och Micke till Jericho, världens äldsta stad.

Vi hade bestämt att vi skulle åka ifrån Betlehem så att vi alla åkte från samma ställe på en gång. Vi skulle träffas på busstationen i Betlehem 08.30. När jag och Erika kom dit så var Nalle och Ana redan på plats... men vart Micke var, det visste ingen. Vi blev påflugna av taxichaufförer när vi kom till busstationen och alla ville köra oss till Jericho och de tyckte inte om att vi var tvungna att vänta på Micke, de ville ju iväg! Haha.

När Micke väl hittade ner från huvudgatan till busstationen (man måste gå igenom ett köpcenter och åka ner i garaget) så trodde vi att vi var på väg. Så fel vi hade...  Vi fick en taxichaufför som inte kunde engelska så han sprang hela tiden iväg och hämtade en tolk och letade mer folk så vi kunde fylla bussen. Ungefär 09.30 kom vi iväg mot Jericho.

Vi åkte genom Abu Dies och åkte förbi bosättningen mitt emot Abu Dies och kontrasterna var inte att leka med. På ena sidan vägen var det smutsigt överallt, sopor, skrot, dåliga vägar, gamla bussar, halvt förfallna hus och fattigdom.

På andra sidan vägen var det moderna bussar, palmer, israeliska flaggor, blommor, parker, fina hus, nya vägar osv. Det är helt sjukt att se det. Man fattar inte...

När vi hade lämnat Abu Diesområdet bakom oss kom vi snabbt ut i ökenområdena där vi såg kameler, åsnor, får och getter samt beduiner. Jag är helt fascinerad över de där områdena. De är så mäktiga.

När vi väl kom fram till Jericho runt 10.30 började vi med att köpa frukt, något som Jericho är känt för. Vi fick provsmaka bananer och apelsiner och fy va goda de var! Så söta och saftiga. Jag kommer aldrig mer kunna äta en banan i Sverige för skillnaderna i smak är enorma.

Vi slog oss ner på en bänk och åt varsin persika innan vi fortsatte vår vandring mot Zachariasträdet. Trädet där Zacharias visst klättrade upp under tiden då Jesus fanns. Där fastnade vi sedan för att vi blev stoppade av en försäljare. När Nalle förhandlat till sig fyra armband (som slutade med att hon gick därifrån med åtta stycken, hon betalade nog överpris eftersom han öste armband över henne när de väl förhandlat klart) började vi den långa vandringen ut i öknen, bort från staden. Hettan blev påtaglig på denna promenad och jag blev väldigt gnällig. Jag hade glömt mina solglasögon hemma och mitt vatten började ta slut. Jag trodde seriöst att jag skulle dö för att det var så varmt. Jericho är beläget på världens lägsta punkt så det är alltid varmt där.

När vi hade vandrat i vad som kändes som en evighet i hettan kom vi fram till ett hus som visst var vårt mål. Det fanns en massa ruiner där från gammalt tillbaka, men vi ville inte betala för att se det, så istället slog vi oss ner i skuggan av en palm och åt banan. Haha, det låter helt sjukt och det var rätt komiskt. Men vi gör åtminstone något väldigt eget av våra resor!

När vi samlat lite kraft bestämde vi oss för att vandra tillbaka och istället ta sikte på Mount of Temptation, där det sägs att Jesus blev frestad av djävulen. För att ta sig upp på berget och till klostret som är beläget i berget fick vi åka linbana. Det var väldigt häftigt om än oerhört varmt.

När vi kom upp i berget tog vi lite kort och sedan började vi vandringen upp till klostret. Trappor, trappor, trappor... överallt.

Klostret var väldigt mysigt och stämningsfullt, och utsikten som erbjöds var inte fy skam. Vi såg bort till Döda havet, ut över Jericho och vi såg bergen i Jordanien. Fantastiskt!

Efter en timme uppe i berget åkte vi ner igen. Vi gick till gamla delen i Jericho där det kryllade av turister. Jag och Erika orkade inte med att se på ruinerna från den gamla tiden där så vi satt i skuggan bland alla turister medan de andra såg sig om kring ruinerna. När de hade kollat klart tog vi en taxi in till city igen, åt varsin schawarma och åkte sedan hemåt.

Dagen var jättetrevlig men den kändes oerhört lång. Vi var helt slut när vi kom hem runt 18. Men dagen var väldigt trevlig om än olidligt varm.

Jericho

Israel/Palestina Kommentera

Igår, söndag, åkte jag, Erika, Nalle, Ana och Micke till Jericho, världens äldsta stad.

Vi hade bestämt att vi skulle åka ifrån Betlehem så att vi alla åkte från samma ställe på en gång. Vi skulle träffas på busstationen i Betlehem 08.30. När jag och Erika kom dit så var Nalle och Ana redan på plats... men vart Micke var, det visste ingen. Vi blev påflugna av taxichaufförer när vi kom till busstationen och alla ville köra oss till Jericho och de tyckte inte om att vi var tvungna att vänta på Micke, de ville ju iväg! Haha.

När Micke väl hittade ner från huvudgatan till busstationen (man måste gå igenom ett köpcenter och åka ner i garaget) så trodde vi att vi var på väg. Så fel vi hade...  Vi fick en taxichaufför som inte kunde engelska så han sprang hela tiden iväg och hämtade en tolk och letade mer folk så vi kunde fylla bussen. Ungefär 09.30 kom vi iväg mot Jericho.

Vi åkte genom Abu Dies och åkte förbi bosättningen mitt emot Abu Dies och kontrasterna var inte att leka med. På ena sidan vägen var det smutsigt överallt, sopor, skrot, dåliga vägar, gamla bussar, halvt förfallna hus och fattigdom.

På andra sidan vägen var det moderna bussar, palmer, israeliska flaggor, blommor, parker, fina hus, nya vägar osv. Det är helt sjukt att se det. Man fattar inte...

När vi hade lämnat Abu Diesområdet bakom oss kom vi snabbt ut i ökenområdena där vi såg kameler, åsnor, får och getter samt beduiner. Jag är helt fascinerad över de där områdena. De är så mäktiga.

När vi väl kom fram till Jericho runt 10.30 började vi med att köpa frukt, något som Jericho är känt för. Vi fick provsmaka bananer och apelsiner och fy va goda de var! Så söta och saftiga. Jag kommer aldrig mer kunna äta en banan i Sverige för skillnaderna i smak är enorma.

Vi slog oss ner på en bänk och åt varsin persika innan vi fortsatte vår vandring mot Zachariasträdet. Trädet där Zacharias visst klättrade upp under tiden då Jesus fanns. Där fastnade vi sedan för att vi blev stoppade av en försäljare. När Nalle förhandlat till sig fyra armband (som slutade med att hon gick därifrån med åtta stycken, hon betalade nog överpris eftersom han öste armband över henne när de väl förhandlat klart) började vi den långa vandringen ut i öknen, bort från staden. Hettan blev påtaglig på denna promenad och jag blev väldigt gnällig. Jag hade glömt mina solglasögon hemma och mitt vatten började ta slut. Jag trodde seriöst att jag skulle dö för att det var så varmt. Jericho är beläget på världens lägsta punkt så det är alltid varmt där.

När vi hade vandrat i vad som kändes som en evighet i hettan kom vi fram till ett hus som visst var vårt mål. Det fanns en massa ruiner där från gammalt tillbaka, men vi ville inte betala för att se det, så istället slog vi oss ner i skuggan av en palm och åt banan. Haha, det låter helt sjukt och det var rätt komiskt. Men vi gör åtminstone något väldigt eget av våra resor!

När vi samlat lite kraft bestämde vi oss för att vandra tillbaka och istället ta sikte på Mount of Temptation, där det sägs att Jesus blev frestad av djävulen. För att ta sig upp på berget och till klostret som är beläget i berget fick vi åka linbana. Det var väldigt häftigt om än oerhört varmt.

När vi kom upp i berget tog vi lite kort och sedan började vi vandringen upp till klostret. Trappor, trappor, trappor... överallt.

Klostret var väldigt mysigt och stämningsfullt, och utsikten som erbjöds var inte fy skam. Vi såg bort till Döda havet, ut över Jericho och vi såg bergen i Jordanien. Fantastiskt!

Efter en timme uppe i berget åkte vi ner igen. Vi gick till gamla delen i Jericho där det kryllade av turister. Jag och Erika orkade inte med att se på ruinerna från den gamla tiden där så vi satt i skuggan bland alla turister medan de andra såg sig om kring ruinerna. När de hade kollat klart tog vi en taxi in till city igen, åt varsin schawarma och åkte sedan hemåt.

Dagen var jättetrevlig men den kändes oerhört lång. Vi var helt slut när vi kom hem runt 18. Men dagen var väldigt trevlig om än olidligt varm.

I lördags åkte jag som sagt in till ICB och lyssnade på Mitri när han berättade om organisationen och varför den finns. Det var väldigt intressant att lyssna på och lite av det som sas kan nog användas i min uppsats, om det är okej för Mitri.

Jag kände mig oerhört stolt när jag ställde den viktiga frågan "Vad kan vi göra, hemifrån exempelvis Sverige, för att hjälpa?".

Efter Mitris föredrag åkte jag hem. Stämningen hemma var sådär så jag gömde mig i musikens värld med hjälp av min mp3. Det finns inget som musik när man mår dåligt tror jag. Det var väldigt skönt. Jag kände däremot att jag inte skulle palla att vara hemma hela dagen ens med musik i öronen, det är rätt trist att bara sitte inne hela dagen, så jag bestämde mig för att höra vad Osama skulle göra på eftermiddagen.

Han visste inte... antingen åka och lägga sig vid en pool eller gå ut på kvällen. Jag och Erika var välkomna att följa med. Planerna blev lite ändrade under minutrarnas gång eftersom det började blåsa en del ute, så poolen var inte längre så lockande. Osama var därmot riktigt uttråkad och samma gällde för oss, så vi mötte upp honom utanför ICB runt 17 på eftermiddagen och fick en liten "guidad tur" genom Betlehem.

Det var rätt skönt att bara gå och prata om allting som stör oss just nu, vi var nämligen på väldigt dåligt humör alla tre. Osama klagade på sitt jobb och att han inte vill vara kvar här längre. Jag och Erika klagade på familjen och situationen här.

Runt 18 hade vi gått så pass nära Café SiMa att det hela slutade med en smoothie som inte riktigt smakade eller såg ut som den skulle, innan jag och Erika tog en taxi tillbaka till Betlehem och födelsekyrkan för att möta upp Ida.

Vi skulle gå och se en dansföreställning även denna kväll - Djungelboken. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om själva handlingen i dansföreställningen... men jag vet däremot att jag tyckte att huvudkaraktären, Mooglie var oerhört duktig på att dansa! Jag satt och fascinerades av allt han gjorde.

När dansföreställningen var slut hamnade jag, Erika och Ida på samma restaurant som jag och Erika satt på kvällen innan. Jag och Erika ville åter igen inte gå hem runt kl 20. Vi slog oss ner och drack varsit glas vin och fyyy va gott det var! Det var nog precis vad vi behövde. Bara njuta av gott sällskap och smutta på vinet. Vi konstaterade däremot att det kändes lite lustigt att sitta och dricka vin ungefär 100 meter från en av världens heligaste platser, haha.

Ida drog sig hemåt efter det första glaset vin medan jag och Erika beställde in ett till. Vi satt och pratade om mitt dilemma, situationen här och om en massa andra saker . Vi var seriösa och oseriösa om vartannat. Tack för det :)
Idag får jag däremot stå mitt kast eftersom jag skickade ett sms i lördags, som jag i och för sig står för, men som jag inte riktigt vet hur det tolkades av mottagaren.



När klockan var runt 22.30 bestämde vi oss för att gå hemåt. Vi orkade inte ta en taxi utan promenerade tillbaka till Beit Sahour. Det är inga direkta avstånd så det tog inte mer än kanske 10 minuter, men på vägen hem så körde det upp bilar bredvid oss på ett mystiskt sätt, folk tutade, ropade och en bil med två personer stannade och frågade om vi hade gått vilse. Det kanske inte är helt okej för två tjejer att gå hem själva på kvällen, men det kändes så onödigt att ta en taxi just då.

När vi kom hem var det bara till att sova så man skulle orka upp igår, söndag.

En lördag i Betlehem

Israel/Palestina Kommentera

I lördags åkte jag som sagt in till ICB och lyssnade på Mitri när han berättade om organisationen och varför den finns. Det var väldigt intressant att lyssna på och lite av det som sas kan nog användas i min uppsats, om det är okej för Mitri.

Jag kände mig oerhört stolt när jag ställde den viktiga frågan "Vad kan vi göra, hemifrån exempelvis Sverige, för att hjälpa?".

Efter Mitris föredrag åkte jag hem. Stämningen hemma var sådär så jag gömde mig i musikens värld med hjälp av min mp3. Det finns inget som musik när man mår dåligt tror jag. Det var väldigt skönt. Jag kände däremot att jag inte skulle palla att vara hemma hela dagen ens med musik i öronen, det är rätt trist att bara sitte inne hela dagen, så jag bestämde mig för att höra vad Osama skulle göra på eftermiddagen.

Han visste inte... antingen åka och lägga sig vid en pool eller gå ut på kvällen. Jag och Erika var välkomna att följa med. Planerna blev lite ändrade under minutrarnas gång eftersom det började blåsa en del ute, så poolen var inte längre så lockande. Osama var därmot riktigt uttråkad och samma gällde för oss, så vi mötte upp honom utanför ICB runt 17 på eftermiddagen och fick en liten "guidad tur" genom Betlehem.

Det var rätt skönt att bara gå och prata om allting som stör oss just nu, vi var nämligen på väldigt dåligt humör alla tre. Osama klagade på sitt jobb och att han inte vill vara kvar här längre. Jag och Erika klagade på familjen och situationen här.

Runt 18 hade vi gått så pass nära Café SiMa att det hela slutade med en smoothie som inte riktigt smakade eller såg ut som den skulle, innan jag och Erika tog en taxi tillbaka till Betlehem och födelsekyrkan för att möta upp Ida.

Vi skulle gå och se en dansföreställning även denna kväll - Djungelboken. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om själva handlingen i dansföreställningen... men jag vet däremot att jag tyckte att huvudkaraktären, Mooglie var oerhört duktig på att dansa! Jag satt och fascinerades av allt han gjorde.

När dansföreställningen var slut hamnade jag, Erika och Ida på samma restaurant som jag och Erika satt på kvällen innan. Jag och Erika ville åter igen inte gå hem runt kl 20. Vi slog oss ner och drack varsit glas vin och fyyy va gott det var! Det var nog precis vad vi behövde. Bara njuta av gott sällskap och smutta på vinet. Vi konstaterade däremot att det kändes lite lustigt att sitta och dricka vin ungefär 100 meter från en av världens heligaste platser, haha.

Ida drog sig hemåt efter det första glaset vin medan jag och Erika beställde in ett till. Vi satt och pratade om mitt dilemma, situationen här och om en massa andra saker . Vi var seriösa och oseriösa om vartannat. Tack för det :)
Idag får jag däremot stå mitt kast eftersom jag skickade ett sms i lördags, som jag i och för sig står för, men som jag inte riktigt vet hur det tolkades av mottagaren.



När klockan var runt 22.30 bestämde vi oss för att gå hemåt. Vi orkade inte ta en taxi utan promenerade tillbaka till Beit Sahour. Det är inga direkta avstånd så det tog inte mer än kanske 10 minuter, men på vägen hem så körde det upp bilar bredvid oss på ett mystiskt sätt, folk tutade, ropade och en bil med två personer stannade och frågade om vi hade gått vilse. Det kanske inte är helt okej för två tjejer att gå hem själva på kvällen, men det kändes så onödigt att ta en taxi just då.

När vi kom hem var det bara till att sova så man skulle orka upp igår, söndag.

Igår på eftermiddagen kom Erika till min praktikplats eftersom familjen bråkar hela tiden. Hon hade slutat tidigare och vägrade vara hemma. Vi stannade på mitt jobb till 16.30 och sedan åkte vi hem, åt, duschade och stack iväg igen. Vi åkte tillbaka till ICB och tittade på en dansföreställning. Den var minst sagt speciell. Det var två män från Ungern som dansade modern dans. Jag förstod inte riktigt dansen tror jag.. men de gjorde riktigt häftiga saker, och vilken kroppskontroll!

Dansen slutade 19.45 och vi ville fortfarande inte hem så vi gick mot torget vid Födelsekyrkan där vi hittade ett café. Vi satte oss där och pratade om en massa problem, haha. Lite terapi sådär på fredagseftermiddagen. Vi åkte hem 21.30 då vi var rejält trötta trots den tidiga timmen.

Jag måste bara be om ursäkt till dig Erika. Förlåt för att du får lyssna på allt mitt prat om en viss person. Jag skäms lite måste jag säga, men jag verkar inte kunna låta bli att prata på ändå... Men du är bäst som fortfarande lyssnar! :)

Idag är det inget jobb för min del trots att alla andra jobbar idag. Jag ska däremot bege mig upp till ICB idag igen för att lyssna på Mitri, han som är hjärnan bakom hela organisationen. Det kommer nog bli intressant för han sägs vara en bra talare. Jobba vet jag inte om jag ska göra... kanske om någon ber om min hjälp.

Hemma vill jag i alla fall inte vara. Jag är ensam hemma just nu, men runt 12 kommer alla hem och då kommer det förmodligen ta hus i helvete igen. Det är inte alls roligt att vara hemma. De skriker på varandra hela tiden, oss pratar de inte med och vi känner oss extremt mycket i vägen och nu även väldigt ovälkomna.

Därför ska vi ikväll återigen bege oss till ICB för ännu en dansföreställning. Vi gör allt för att slippa vara hemma..




För övrigt är jag tillbaka i tankar jag hade för två veckor sedan. Vad ska jag göra nu? Ingenting? Klarar jag det? Tänk om det skulle kunna gå?

Någonting? Vad? Hur? Varför? Är det värt det? Vad händer om jag är helt ute och cyklar?

Lördag

Israel/Palestina Kommentera

Igår på eftermiddagen kom Erika till min praktikplats eftersom familjen bråkar hela tiden. Hon hade slutat tidigare och vägrade vara hemma. Vi stannade på mitt jobb till 16.30 och sedan åkte vi hem, åt, duschade och stack iväg igen. Vi åkte tillbaka till ICB och tittade på en dansföreställning. Den var minst sagt speciell. Det var två män från Ungern som dansade modern dans. Jag förstod inte riktigt dansen tror jag.. men de gjorde riktigt häftiga saker, och vilken kroppskontroll!

Dansen slutade 19.45 och vi ville fortfarande inte hem så vi gick mot torget vid Födelsekyrkan där vi hittade ett café. Vi satte oss där och pratade om en massa problem, haha. Lite terapi sådär på fredagseftermiddagen. Vi åkte hem 21.30 då vi var rejält trötta trots den tidiga timmen.

Jag måste bara be om ursäkt till dig Erika. Förlåt för att du får lyssna på allt mitt prat om en viss person. Jag skäms lite måste jag säga, men jag verkar inte kunna låta bli att prata på ändå... Men du är bäst som fortfarande lyssnar! :)

Idag är det inget jobb för min del trots att alla andra jobbar idag. Jag ska däremot bege mig upp till ICB idag igen för att lyssna på Mitri, han som är hjärnan bakom hela organisationen. Det kommer nog bli intressant för han sägs vara en bra talare. Jobba vet jag inte om jag ska göra... kanske om någon ber om min hjälp.

Hemma vill jag i alla fall inte vara. Jag är ensam hemma just nu, men runt 12 kommer alla hem och då kommer det förmodligen ta hus i helvete igen. Det är inte alls roligt att vara hemma. De skriker på varandra hela tiden, oss pratar de inte med och vi känner oss extremt mycket i vägen och nu även väldigt ovälkomna.

Därför ska vi ikväll återigen bege oss till ICB för ännu en dansföreställning. Vi gör allt för att slippa vara hemma..




För övrigt är jag tillbaka i tankar jag hade för två veckor sedan. Vad ska jag göra nu? Ingenting? Klarar jag det? Tänk om det skulle kunna gå?

Någonting? Vad? Hur? Varför? Är det värt det? Vad händer om jag är helt ute och cyklar?