Jag är hemma! Jag. Är. Hemma. Magiskt.

Jag kom hem igår 9.45 svensk tid,  efter en resa på över 26 timmar. Känslan när planet landade på arlanda var fantastisk. Galet att lämna sådan glädje av att landa i Sverige. Men jag har verkligen längtat :) en rolig sak var också att det luktade fika inomhus på arlanda. Så karaktäristiskt för Sverige ;)

Jag tog bussen hem till Uppsala och pratade med Lovisa på vägen hem. Konstigt att vi inte är på samma ställe längre. Men hon verkar redan ha det bra i Malaysia så jag känner mig trygg i det :)

Det var galet att komma hem. Så familjärt och så konstigt och ändå fantastiskt att träffa både Johan och katten. Har saknat dem.

Vi gick och åt en kebab på gränby igår. Har haft cravings. De var gött!


Jag var så trött igårkväll att jag gick och la mig kl 21.

Idag har jag packat upp väskan tvättat alla kläder. Sen har jag träffat Angelica och Anders också. Så kul!! Som jag saknat dem :)

Nu sitter jag och tar det lugnt i soffan med katten sovandet brevid mig. Så mysigt. Jag är så trött nu  också så blir nog inte uppe så länge ikväll. 

Borta jävligt bra, men hemma jävlat bäst

Kommentera
Jag är hemma! Jag. Är. Hemma. Magiskt.

Jag kom hem igår 9.45 svensk tid,  efter en resa på över 26 timmar. Känslan när planet landade på arlanda var fantastisk. Galet att lämna sådan glädje av att landa i Sverige. Men jag har verkligen längtat :) en rolig sak var också att det luktade fika inomhus på arlanda. Så karaktäristiskt för Sverige ;)

Jag tog bussen hem till Uppsala och pratade med Lovisa på vägen hem. Konstigt att vi inte är på samma ställe längre. Men hon verkar redan ha det bra i Malaysia så jag känner mig trygg i det :)

Det var galet att komma hem. Så familjärt och så konstigt och ändå fantastiskt att träffa både Johan och katten. Har saknat dem.

Vi gick och åt en kebab på gränby igår. Har haft cravings. De var gött!


Jag var så trött igårkväll att jag gick och la mig kl 21.

Idag har jag packat upp väskan tvättat alla kläder. Sen har jag träffat Angelica och Anders också. Så kul!! Som jag saknat dem :)

Nu sitter jag och tar det lugnt i soffan med katten sovandet brevid mig. Så mysigt. Jag är så trött nu  också så blir nog inte uppe så länge ikväll. 
Så har jag lämnat Panglao bakom mig, och så även Lovisa. Idag var dagen då våra vägar skildes åt på denna resa. Under 7 veckor har vi levt på samma lilla yta, 24 timmar om dygnet. Vi har inte bråkat en enda gång. Vi kanske inte alltid har haft roligt, men vi har då inte velat slå ihjäl varandra. Jag tycker att vi haft det bra! Vi har blivit jäkligt synkade i allt möjligt. Galet egentligen. 

Jag lämnade Panglao runt 17 idag. Skulle åka färja över till Cebu kl 18.30. På färjan hittade jag en kompis - en tvåårig tjej som jag lekte titt-ut med. Det tyckte hon var roligt. Och att vinka till mig :)

När jag kom fram till Cebu skulle jag ta en taxi till hotellet. Hade räknat med under 100 peso för det. På vägen till piren när vi åkte till Bohol betalade vi 60 peso. Nu ville de ha 200 eller 250 peso!! Aldrig sa jag och gick vidare. Ingen ville ge mig ett vettigt pris. Jag blev mer och mer irriterad och sa att jag hellre gick till hotellet än att betala 200 peso. Det skulle trots allt bara ta 5 minuter att köra.

Till slut erbjuder en kille mig skjuts för 100 peso. Okej säger jag. Jag ser att det är en tricycle (moped med sidovagn typ) och det känns som ett rätt okej pris. När jag sedan sagt ja och han börjat lasta in min tunga väska i sidovagnen ser jag att det inte alls är en moped med sidovagn. Det är en bmx-cykel med sidovagn!!! Jag får genast panik och tänker att han ju för tusan inte kan skjutsa mig på cykel! Det kändes bara så fel. Men jag kunde inte gärna ändra mig där och då och ta en taxi istället. Till råga på allt rymdes inte mitt stora baggage i sifovagnen tillsammans med mig, varpå killen kastade upp den på (ett bräckligt) tak på sidovagnen. "Neej" säger jag.. "det där känns inte bra..." varpå killen tar på sig ryggsäcken på ryggen!!! Det slutar alltså med att han cyklar med min 13,5 kilo tunga väska + mig med handbaggage i sidovagnen. Det tog kanske 15 munter att ta sig till hotellet och jag skämdes precis hela vägen. Jag skämdes för mitt beteende och jag skämdes över att han hade min väska på ryggen. Jag skämdes över att jag satt i sidovagnen och glassade medan han kämpade och svettades som tusan. Jag skämdes så mycket att jag gav honom 20 peso i dricks. Det förtjänade han verkligen!

Nu sitter jag på hotellet i Cebu. Har duschat och ätit middag. Har även hunnit prata med Lovisa en stund. Det är så tomt utan henne nu! Nu ska jag snart gå upp på hotellrummet och göra mig klar för att sova. Imorgon börjar jag evighetsresan till Sverige. 26 timmars flyg, 2 byten. Hemma på onsdag folk's!

This is the end

Allmänt Kommentera
Så har jag lämnat Panglao bakom mig, och så även Lovisa. Idag var dagen då våra vägar skildes åt på denna resa. Under 7 veckor har vi levt på samma lilla yta, 24 timmar om dygnet. Vi har inte bråkat en enda gång. Vi kanske inte alltid har haft roligt, men vi har då inte velat slå ihjäl varandra. Jag tycker att vi haft det bra! Vi har blivit jäkligt synkade i allt möjligt. Galet egentligen. 

Jag lämnade Panglao runt 17 idag. Skulle åka färja över till Cebu kl 18.30. På färjan hittade jag en kompis - en tvåårig tjej som jag lekte titt-ut med. Det tyckte hon var roligt. Och att vinka till mig :)

När jag kom fram till Cebu skulle jag ta en taxi till hotellet. Hade räknat med under 100 peso för det. På vägen till piren när vi åkte till Bohol betalade vi 60 peso. Nu ville de ha 200 eller 250 peso!! Aldrig sa jag och gick vidare. Ingen ville ge mig ett vettigt pris. Jag blev mer och mer irriterad och sa att jag hellre gick till hotellet än att betala 200 peso. Det skulle trots allt bara ta 5 minuter att köra.

Till slut erbjuder en kille mig skjuts för 100 peso. Okej säger jag. Jag ser att det är en tricycle (moped med sidovagn typ) och det känns som ett rätt okej pris. När jag sedan sagt ja och han börjat lasta in min tunga väska i sidovagnen ser jag att det inte alls är en moped med sidovagn. Det är en bmx-cykel med sidovagn!!! Jag får genast panik och tänker att han ju för tusan inte kan skjutsa mig på cykel! Det kändes bara så fel. Men jag kunde inte gärna ändra mig där och då och ta en taxi istället. Till råga på allt rymdes inte mitt stora baggage i sifovagnen tillsammans med mig, varpå killen kastade upp den på (ett bräckligt) tak på sidovagnen. "Neej" säger jag.. "det där känns inte bra..." varpå killen tar på sig ryggsäcken på ryggen!!! Det slutar alltså med att han cyklar med min 13,5 kilo tunga väska + mig med handbaggage i sidovagnen. Det tog kanske 15 munter att ta sig till hotellet och jag skämdes precis hela vägen. Jag skämdes för mitt beteende och jag skämdes över att han hade min väska på ryggen. Jag skämdes över att jag satt i sidovagnen och glassade medan han kämpade och svettades som tusan. Jag skämdes så mycket att jag gav honom 20 peso i dricks. Det förtjänade han verkligen!

Nu sitter jag på hotellet i Cebu. Har duschat och ätit middag. Har även hunnit prata med Lovisa en stund. Det är så tomt utan henne nu! Nu ska jag snart gå upp på hotellrummet och göra mig klar för att sova. Imorgon börjar jag evighetsresan till Sverige. 26 timmars flyg, 2 byten. Hemma på onsdag folk's!
Igår åkte jag och Lovisa på utflykt hela dagen. Första stoppet på grupputflykten var ett typ att skabbigt zoo där stackars fåglar (typ örnar, korpar och andra fåglar) satt i bur. Där fanns också pytonormar och en albinoorm som man kunde fotas tillsammans med. Jag har väldigt svårt för ormar, så jag hade lätt klarat mig utan det besöket. Ormarna hanterades inte särskilt respektfullt av en del besökare och trots att jag har svårt för ormar så gjorde det ont i mig. Såhär i efterhand önskar jag att jag hade släppt åtminstone fåglarna fria :p eller att jaf bara låtit bli att betala inträdet och därmed låtit bli att stötta det hela. 

Efter besöket där åkte vi till chocolate hills som jag velat se sen vi bestämde oss för att åka till Bohol.


Så vackert där och så många chocolate hills. 

Vi åkte vidare till man made direkt



Och sedan vidare till the tarsier's som är små apor med stora ögon. Sägs att dom var inspiration till hur E.T ser ut. 

Let's play "find the tarsier"!

Vi åkte sedan vidare till Loboc och floden där det var lunch på en båt. Det var livemusik på båten och längs flodkanten svingade sig barn i lianer för att sedan kasta sig ner i floden.

Ovanför oss fanns även zip line så när vi åt lunch på floden så kom det människor ovanför oss på hög höjd som gjorde zip line. Jag var sugen men var inte säker på att jag skulle våga göra det. Särskilt inte direkt efter lunchen.



Efter lunchen åkte vi vidare till the zip line place. Jag hade fortfarande inte helt bestämt mig för att göra det, men jag kände att jag skulle ångra mig om jag inte gjorde det. Jag har ångrat för mycket som jag inte gjort i livet, så nu var det dags att ändra på det :) sagt och gjort. Jag och Lovisa köpte biljetter till zip line. När vi kom upp därifrån zip linen startade så såg vi att säkerhetsanordningen var sämre än vi tänkt oss. Man fick en hjälm och sen fick man typ ett tjockt förkläde som man la sig ner i. Det var sedan vajrar i förklädet så det satt fast, men det var ingen säkerhetslina kopplad till mig själv. 


Lovisa fick panik och ville inte göra det hela. Stackarn trodde hon skulle dö om hon gjorde det. Jag försökte lugna ner henne och peppa henne men samtidigt bara förstående och inte tvinga henne till något hon inte ville göra. För egen del var jag så nervös att jag blev övertaggad. Kunde knappt stå stilla på stället.


När det var vår tur fick Lovisa panik ännu en gång och jag försökte peppa henne. Hon ångrade sig och ville inte göra det hela, men personalen lyssnade inte på henne. Helt plötsligt var vi iväg och jag kom på att jag själv var jävligt nervös. Hade inte hunnit tänka på min egen egentliga panik över det hela. Men det var nog egentligen lika bra :)

(Inte jag på bilden, men jag såg nog ut ungefär sådär)

Väl ute i luften så var det vackert. 120 meter upp i luften och jag flög över både träd och floden som vi åt lunch på. En riktig frihetskänsla. Snacka om att vara i nuet!

Efter första zipen hade jag en riktig adrenalinkick


Och snart var det dags igen eftersom man var tvungen åka zip line tillbaka till andra sidan igen. Jag har inga kort på när jag själv kör, men jag lyckades fånga Lovisa på bild när hon kom tillbaka efter andra zipen.


Efteråt var vi båda rätt nöjda med vår prestation


Vi åkte tillbaka till Panglao med en ny efarenhet i ryggsäcken.

I believe I can fly

Allmänt Kommentera
Igår åkte jag och Lovisa på utflykt hela dagen. Första stoppet på grupputflykten var ett typ att skabbigt zoo där stackars fåglar (typ örnar, korpar och andra fåglar) satt i bur. Där fanns också pytonormar och en albinoorm som man kunde fotas tillsammans med. Jag har väldigt svårt för ormar, så jag hade lätt klarat mig utan det besöket. Ormarna hanterades inte särskilt respektfullt av en del besökare och trots att jag har svårt för ormar så gjorde det ont i mig. Såhär i efterhand önskar jag att jag hade släppt åtminstone fåglarna fria :p eller att jaf bara låtit bli att betala inträdet och därmed låtit bli att stötta det hela. 

Efter besöket där åkte vi till chocolate hills som jag velat se sen vi bestämde oss för att åka till Bohol.


Så vackert där och så många chocolate hills. 

Vi åkte vidare till man made direkt



Och sedan vidare till the tarsier's som är små apor med stora ögon. Sägs att dom var inspiration till hur E.T ser ut. 

Let's play "find the tarsier"!

Vi åkte sedan vidare till Loboc och floden där det var lunch på en båt. Det var livemusik på båten och längs flodkanten svingade sig barn i lianer för att sedan kasta sig ner i floden.

Ovanför oss fanns även zip line så när vi åt lunch på floden så kom det människor ovanför oss på hög höjd som gjorde zip line. Jag var sugen men var inte säker på att jag skulle våga göra det. Särskilt inte direkt efter lunchen.



Efter lunchen åkte vi vidare till the zip line place. Jag hade fortfarande inte helt bestämt mig för att göra det, men jag kände att jag skulle ångra mig om jag inte gjorde det. Jag har ångrat för mycket som jag inte gjort i livet, så nu var det dags att ändra på det :) sagt och gjort. Jag och Lovisa köpte biljetter till zip line. När vi kom upp därifrån zip linen startade så såg vi att säkerhetsanordningen var sämre än vi tänkt oss. Man fick en hjälm och sen fick man typ ett tjockt förkläde som man la sig ner i. Det var sedan vajrar i förklädet så det satt fast, men det var ingen säkerhetslina kopplad till mig själv. 


Lovisa fick panik och ville inte göra det hela. Stackarn trodde hon skulle dö om hon gjorde det. Jag försökte lugna ner henne och peppa henne men samtidigt bara förstående och inte tvinga henne till något hon inte ville göra. För egen del var jag så nervös att jag blev övertaggad. Kunde knappt stå stilla på stället.


När det var vår tur fick Lovisa panik ännu en gång och jag försökte peppa henne. Hon ångrade sig och ville inte göra det hela, men personalen lyssnade inte på henne. Helt plötsligt var vi iväg och jag kom på att jag själv var jävligt nervös. Hade inte hunnit tänka på min egen egentliga panik över det hela. Men det var nog egentligen lika bra :)

(Inte jag på bilden, men jag såg nog ut ungefär sådär)

Väl ute i luften så var det vackert. 120 meter upp i luften och jag flög över både träd och floden som vi åt lunch på. En riktig frihetskänsla. Snacka om att vara i nuet!

Efter första zipen hade jag en riktig adrenalinkick


Och snart var det dags igen eftersom man var tvungen åka zip line tillbaka till andra sidan igen. Jag har inga kort på när jag själv kör, men jag lyckades fånga Lovisa på bild när hon kom tillbaka efter andra zipen.


Efteråt var vi båda rätt nöjda med vår prestation


Vi åkte tillbaka till Panglao med en ny efarenhet i ryggsäcken.