Morgonstund
Dagarna ser ganska likadana ut varje dag nu för tiden. Det är en hel del amning och blöjbyten. Jag och Johan försöker göra saker här hemma i skift när orken väl infinner sig. Oftast sitter vi dock i soffan och tittar på någon serie och försöker att ta
det lugnt när vi kan.
I tisdags var det BVC-besök och det var dags för Alma att väga sig igen. Födelsevikt var 3720 gram men under tiden med gulsot var hon ner på 3545 gram. Vid tisdagens vägning, dvs en vecka efter utskrivning från BB vägde hon 4080 gram. Hon äter på
bra kan man säga 😂 mamma frågade om jag har grädde i bröstmjölken 😏😂 man undrar ju nästan.
Annars börjar det kännas bättre och bättre och mer naturligt med föräldraskapet. Vi börjar känna igen vissa tecken för olika saker. Jag har haft några nätter då jag brutit ihop pga sömnbrist, framför allt för att Alma så gärna vill snuttäta och somna
vid bröstet. Det resulterar i att hon "ammar" länge utan att egentligen bli klar bara för att hon tycker det är mysigt. De senaste dagarna har jag dock sovit middag alternativt att Johan fått ta henne på morgonen så jag fått sova lite.
På lördag ska Johan vara flytthjälp till Alicia och Ola så då blir det första hela dagen som jag har Alma själv. Det känns som en utmaning, men jag måste ju vänja mig vid det eftersom Johan går tillbaka och jobbar om en månad. Det känns inte
alls bra att han ska vårda covid-19-patienter och sedan komma hem till mig och Alma, men vad har han för val?
Jag önskar verkligen att folk kunde tänka längre och förstå allvaret i det som pågår. Men människan verkar tyvärr vara egoistisk och ovillig eller oförmögen att se sin roll i det stora hela...