Annas liv, stort som smått

Om 6 veckor befinner jag mig på Arlanda. Om 43 dagar har jag lämnat England, Bristol och praktiken bakom mig och jag är påväg mot Östersund. Det är en kittlande tanke, samtidigt som det känns väldigt sorligt. Bristol har kommit att bli mitt hem för en stund, och att dela hem med Sofia, Jonathan och Adam har blivit något självklart.

 

Däremot längtar jag verkligen hem. Det känns som att det börjar bli dags att åka. Det känns som att det är dags att återvända till Östersund för en sista termin på socionomprogrammet. Det känns som att det är dags att återvända till Östersund och återigen vara tillsammans med Johan. Det här med distans och att nästan lägga förhållandet på is, det fungerar inte riktigt för mig. Det känns som att det börjar bli dags att åka till Sverige, så jag kan komma hem.