Glöm det där om praktikplats på Diakonia i Jerusalem. Idag, för en timme sedan, fick jag veta att Diakonia tackade nej till mig. Nu liksom.. vi åker om 3 dagar! Jag är arg och ledsen och allt som man bara kan känna. Usch. Vad gör jag nu då? Jag har kanske en plats på ett universitet i närheten av Ramallah, långt ifrån Jerusalem, där jag kan få jobba med PR. PR?! Det är definitivt inte mitt område och definitivt inte mitt framtida yrke. Jag vet inte, det kanske blir bra.. men det är verkligen ingenting jag vill göra.
Just nu vill jag gråta och dessutom stanna hemma. Men eftersom biljetterna är bokade så får jag väl åka ner i alla fall.. vi får väl se vad som händer. Detta slog i alla fall omkull den gnutta längtan och spänning jag kände. Nu känner jag bara avsky, eller nåt i den stilen...