We're waiting for the world to change....
Jag är bitter. Efter 3 år på socionomutbildningen kan jag inte säga annat än att jag är bitter. Jag har lärt mig så sjukt mycket under dessa år, och jag har nog förändrats rätt mycket som person. Jag har lärt mig att vara mer kritiskt mot saker, även om jag fortfarande är rätt naiv ibland. Jag är bitter på världen och kapitalismen och jag är bitter på hur människor behandlar varandra. Något behöver göras åt denna värld. '
Jag har blivit allt mer övertygad om att pengar är makt och att de tillsammans styr världen. Jag har blivit allt mer kritisk till de kapitalistiska systemet som gör att vi behöver överproducera för att hålla oss på toppen, vilket skapar en ojämlik värld med sjukt olika förutsättningar. Jag är less på att politikerna inte tar tag i miljöproblematiken utan istället sitter och debatterar om ifall vi människor verkligen har någon inverkan eller inte på miljöproblematiken. Jag är less på att vi förstör för oss själva och för varandra och att vi människor inte tänker längre än näsan räcker. Jag är less på att de flesta människor håller sig till samhällsnormerna (jag inräknad) och att vi är dåliga eller ovilliga på att reflektera över saker. Jag är allmänt jäkla bitter.
I januari tar jag min socionomexamen och då är tanken att jag ska ut och förändra världen, för det är ett sådan fält socialt arbete är. Ett förändringsinriktat fält som syftar till att stå på de svagas sida och förändra strukturer och försöka få till en jämlik och rättvis värld. Jag känner dock att det är svårt att förändra när det är så mycket som är tokigt. Vart ska jag börja liksom? Jag vill förändra strukturer, men hur?
Idag har Stefan Mikaelsson varit på besök hos oss. Han är ordförande för Sametinget i Sverige. Samerna är Sveriges ursprungsbefolkning, men är bara erkända som minoriteter i Sverige. De har inte sina landrättigheter och har blivit utsatta för tvångsförflyttning. Majoritetssamhället motverkar samernas möjligheter att utöva sin kultur och Sverige exploaterar mark istället för att ta vara på de naturresurser som Sverige har. What's wrong?! Varför använder vi oss inte av de resurser som finns nära oss, vilket vore bättre för vår hälsa och för naturen? Varför äter vi lax som odlads utanför Norge eller utanför Chile istället för att ta vara på våra älvar och vattendrag där det tidigare fanns en massa lax? Varför skyndar vi på processer bara för att kunna hålla oss kvar på toppen i det kapitalistiska systemet? Jag förstår inte...
När ska vi inse vad vi håller på att göra? När ska vi på riktigt börja prata om hållbar utveckling?
Nu känns det lite bättre. Nu har jag fått spy ut lite av mina bittra funderingar.
För att berätta något roligare så ska jag och rida ikväll. Jag ska från och med idag börja rida på torsdagar.
Sen ska jag även på jobbintervju på tisdag på Ungstöd. Mycket spännande och jag är galet nervös!