This is the end

Så har jag lämnat Panglao bakom mig, och så även Lovisa. Idag var dagen då våra vägar skildes åt på denna resa. Under 7 veckor har vi levt på samma lilla yta, 24 timmar om dygnet. Vi har inte bråkat en enda gång. Vi kanske inte alltid har haft roligt, men vi har då inte velat slå ihjäl varandra. Jag tycker att vi haft det bra! Vi har blivit jäkligt synkade i allt möjligt. Galet egentligen. 

Jag lämnade Panglao runt 17 idag. Skulle åka färja över till Cebu kl 18.30. På färjan hittade jag en kompis - en tvåårig tjej som jag lekte titt-ut med. Det tyckte hon var roligt. Och att vinka till mig :)

När jag kom fram till Cebu skulle jag ta en taxi till hotellet. Hade räknat med under 100 peso för det. På vägen till piren när vi åkte till Bohol betalade vi 60 peso. Nu ville de ha 200 eller 250 peso!! Aldrig sa jag och gick vidare. Ingen ville ge mig ett vettigt pris. Jag blev mer och mer irriterad och sa att jag hellre gick till hotellet än att betala 200 peso. Det skulle trots allt bara ta 5 minuter att köra.

Till slut erbjuder en kille mig skjuts för 100 peso. Okej säger jag. Jag ser att det är en tricycle (moped med sidovagn typ) och det känns som ett rätt okej pris. När jag sedan sagt ja och han börjat lasta in min tunga väska i sidovagnen ser jag att det inte alls är en moped med sidovagn. Det är en bmx-cykel med sidovagn!!! Jag får genast panik och tänker att han ju för tusan inte kan skjutsa mig på cykel! Det kändes bara så fel. Men jag kunde inte gärna ändra mig där och då och ta en taxi istället. Till råga på allt rymdes inte mitt stora baggage i sifovagnen tillsammans med mig, varpå killen kastade upp den på (ett bräckligt) tak på sidovagnen. "Neej" säger jag.. "det där känns inte bra..." varpå killen tar på sig ryggsäcken på ryggen!!! Det slutar alltså med att han cyklar med min 13,5 kilo tunga väska + mig med handbaggage i sidovagnen. Det tog kanske 15 munter att ta sig till hotellet och jag skämdes precis hela vägen. Jag skämdes för mitt beteende och jag skämdes över att han hade min väska på ryggen. Jag skämdes över att jag satt i sidovagnen och glassade medan han kämpade och svettades som tusan. Jag skämdes så mycket att jag gav honom 20 peso i dricks. Det förtjänade han verkligen!

Nu sitter jag på hotellet i Cebu. Har duschat och ätit middag. Har även hunnit prata med Lovisa en stund. Det är så tomt utan henne nu! Nu ska jag snart gå upp på hotellrummet och göra mig klar för att sova. Imorgon börjar jag evighetsresan till Sverige. 26 timmars flyg, 2 byten. Hemma på onsdag folk's!
Till top