I söndags var det palmsöndagen som skulle firas med familjen. Vi gjorde oss klara för kyrkan på morgonen och åkte till kyrkan ett bra tag senare. Vi kom försent till första delen av ceremonin, men vi såg andra delen där (vad kallas de??) de viktiga personerna gick tre varv runt kyrkan med ett kors och sjöng en sång. Efter det var det säckpipor och en liten parad utanför kyrkan som var rätt spännande att titta på. Däremot var det massor med folk som trängdes på den rätt så smala gatan.


Efteråt åkte vi till mamman i familjens föräldrar. De har en restaurant i Shepherd’s field. Vi åt barbeque.


På eftermiddagen gick jag och Erika till Ana och Nalle för att sedan ta en lång promenad runt en muslimsk del (och till synes fattigare del) av Beit Sahour. Till slut hamnade vi på torget i Betlehem igen och vandrade då hem.


På kvällen började jag må fruktansvärt illa och blev till slut tvungen att trotsa min rädsla och transporteras till en läkare. Jag han aldrig bli nervös inför läkarbesöket eftersom det var med så kort varsel. Men jag insåg att jag var tvungen efter att ha varit sjuk i nästan en vecka och det utan tillräckligt med näring.


Läkaren var en speciell en må jag säga, åtminstone såhär i efterhand…


Han pratade rätt mycket och berättade att han var intresserad av världen och att han var väldigt påläst om politik, mänskliga rättigheter, geografi, andra kulturer och självklart också läkemedel och annat som läkare måste kunna. Han fick mig att tänka på annat medan jag låg där och mådde dåligt och det slutade med att jag fick dropp vilket inte var så farligt.


Läkaren och hans kompis höll på att starta upp en NGO och han gav mig sin e-mail adress så att vi kunde prata om NGOn (Non Governmental Organisation) och så jag kunde ställa frågor och så. Jag tyckte att det var rätt bra eftersom jag är intresserad av det och att han verkade kunna mycket.


Söndagen slutade med att jag gick hem, och att jag skulle komma tillbaka nästa dag och lämna prover.

 
Igår, måndag, gick jag dit igen, denna gång i sällskap av Nalle. Igår när jag kom till kliniken så frågade han på en gång "varför mejlade du mig inte igår?" Jag fick dessutom gå före alla andra som var på kliniken. Jag fick direkt komma in och lämna blodprov och fick under tiden jag väntade på mina provresultat sitta och prata med denna läkare tillsammans med Nalle. Han berättade mer om NGOn och både jag och Nalle blev intresserade av deras arbete.


Sen spårade det ur…


Han bjöd hem mig och mina vänner på barbeque. Han lämnade mig sitt telefonnummer och dumt nog gav jag honom mitt samt min mejladress så jag kunde kontakta honom kring NGOn.


Det visade sig dessutom hade han i söndags suttit och letat upp alla Anna Pettersson på facebook och lagt till alla Anna Pettersson utan bild, samt suttit och letat mig på myspace, som jag för övrigt inte ens har.


 

Han bjöd dessutom hem oss på öl och whiskey igår kväll kl 22 när han slutade från sitt jobb.


Idag när jag vaknade var det första jag såg ett missat samtal från denne man. Jag hade på ljudlöst så jag hörde inte att han ringde igår kl 22.50 när jag hade lagt mig.


 

Nu ikväll när jag och Erika hade lämnat av Nalle hemma hos sig, så kom han springandes efter oss. Då hade han precis slutat jobbet och följde efter oss när han såg att det var jag som gick längs gatan. Jag hörde bara hur någon ropade mitt namn och Erika sa till mig att vända mig om. Han frågade vart vi var på väg och jag svarade att vi skulle hem och sova. Han tyckte att vi sov tidigt och frågade om vi inte ville ta en drink istället. Jag sa att vi skulle jobba imorgon och att vi nog skulle sova istället. Tillslut gav han med sig och sa ”okey… But add me online så we can chat. I’m bored in the evenings so that’s why I’m telling you this. Okey.. I will keep in touch with you”.


 

Vad gör jag nu? Jag verkar ha en tvättäkta stalker! Jag tror dessutom att han är gift!

Jag har en stalker!

Israel/Palestina Kommentera

I söndags var det palmsöndagen som skulle firas med familjen. Vi gjorde oss klara för kyrkan på morgonen och åkte till kyrkan ett bra tag senare. Vi kom försent till första delen av ceremonin, men vi såg andra delen där (vad kallas de??) de viktiga personerna gick tre varv runt kyrkan med ett kors och sjöng en sång. Efter det var det säckpipor och en liten parad utanför kyrkan som var rätt spännande att titta på. Däremot var det massor med folk som trängdes på den rätt så smala gatan.


Efteråt åkte vi till mamman i familjens föräldrar. De har en restaurant i Shepherd’s field. Vi åt barbeque.


På eftermiddagen gick jag och Erika till Ana och Nalle för att sedan ta en lång promenad runt en muslimsk del (och till synes fattigare del) av Beit Sahour. Till slut hamnade vi på torget i Betlehem igen och vandrade då hem.


På kvällen började jag må fruktansvärt illa och blev till slut tvungen att trotsa min rädsla och transporteras till en läkare. Jag han aldrig bli nervös inför läkarbesöket eftersom det var med så kort varsel. Men jag insåg att jag var tvungen efter att ha varit sjuk i nästan en vecka och det utan tillräckligt med näring.


Läkaren var en speciell en må jag säga, åtminstone såhär i efterhand…


Han pratade rätt mycket och berättade att han var intresserad av världen och att han var väldigt påläst om politik, mänskliga rättigheter, geografi, andra kulturer och självklart också läkemedel och annat som läkare måste kunna. Han fick mig att tänka på annat medan jag låg där och mådde dåligt och det slutade med att jag fick dropp vilket inte var så farligt.


Läkaren och hans kompis höll på att starta upp en NGO och han gav mig sin e-mail adress så att vi kunde prata om NGOn (Non Governmental Organisation) och så jag kunde ställa frågor och så. Jag tyckte att det var rätt bra eftersom jag är intresserad av det och att han verkade kunna mycket.


Söndagen slutade med att jag gick hem, och att jag skulle komma tillbaka nästa dag och lämna prover.

 
Igår, måndag, gick jag dit igen, denna gång i sällskap av Nalle. Igår när jag kom till kliniken så frågade han på en gång "varför mejlade du mig inte igår?" Jag fick dessutom gå före alla andra som var på kliniken. Jag fick direkt komma in och lämna blodprov och fick under tiden jag väntade på mina provresultat sitta och prata med denna läkare tillsammans med Nalle. Han berättade mer om NGOn och både jag och Nalle blev intresserade av deras arbete.


Sen spårade det ur…


Han bjöd hem mig och mina vänner på barbeque. Han lämnade mig sitt telefonnummer och dumt nog gav jag honom mitt samt min mejladress så jag kunde kontakta honom kring NGOn.


Det visade sig dessutom hade han i söndags suttit och letat upp alla Anna Pettersson på facebook och lagt till alla Anna Pettersson utan bild, samt suttit och letat mig på myspace, som jag för övrigt inte ens har.


 

Han bjöd dessutom hem oss på öl och whiskey igår kväll kl 22 när han slutade från sitt jobb.


Idag när jag vaknade var det första jag såg ett missat samtal från denne man. Jag hade på ljudlöst så jag hörde inte att han ringde igår kl 22.50 när jag hade lagt mig.


 

Nu ikväll när jag och Erika hade lämnat av Nalle hemma hos sig, så kom han springandes efter oss. Då hade han precis slutat jobbet och följde efter oss när han såg att det var jag som gick längs gatan. Jag hörde bara hur någon ropade mitt namn och Erika sa till mig att vända mig om. Han frågade vart vi var på väg och jag svarade att vi skulle hem och sova. Han tyckte att vi sov tidigt och frågade om vi inte ville ta en drink istället. Jag sa att vi skulle jobba imorgon och att vi nog skulle sova istället. Tillslut gav han med sig och sa ”okey… But add me online så we can chat. I’m bored in the evenings so that’s why I’m telling you this. Okey.. I will keep in touch with you”.


 

Vad gör jag nu? Jag verkar ha en tvättäkta stalker! Jag tror dessutom att han är gift!