Sabaidee Vientiane
Den här bilden lånad från Google är nog det närmsta jag kommer i att illustrera det hela. Där ska man alltså rymmas två personer.
Om man reste ensam blev man ihopparad med en främling som man fick skeda hela natten :p
Vi lyckades i alla fall sova hyfsat under den 10 timmar långa resan. Men det var inte tal om att ligga på sidan.
Runt 01 stannade bussen på ett ställe där vi skulle få äta middag. Middagen ingick i priset. Varken jag eller Lovisa åt något efter att ha sett hur de skyfflade upp nudlarna i skålar med bara händerna. Jag har läst på att hygienen i Laos inte är den bästa, och såhär i efterhand är jag glad att jag inte åt av maten.
Nåja. 06 kom vi fram i Vientiane. Vi tog en tuk-tuk till centrum och lämnade väskorna på vårt hotell. Vi åt sedan frukost på Scandinavian Bakery bara några minuter här ifrån och det häva härligt. De hade svenskt godis! Vi köpte dock inget. Och så hade de tavlor från Ikea! Jag kände mig som hemma :)
När vi fick tillgång till vårt rum så la vi oss och sov i någon timme innan vi begav oss ut för att få lunch och för att kolla in Vientiane. När vi skulle gå till centrum hamnade vi fel och hamnade på en bakgata i ett slumkvarter.. Hmm... vi blev lite uttittade då vi rätt uppenbart inte hörde hemma där. Vi försökte så snabbt som möjligt ta oss därifrån och när vi hittade ut till den stora gatan igen så gick vi längs boulevarden istället. Den går mellan the presidential palace och Patuxai som liknar triumfbågen i Paris. Patuxai betyder typ segerporten.
Vi stannade till och tog en massa kort. Det var härligt där eftersom de var fler turister. Men efter en stund märkte vi att folk började titta på oss, ja nästan stirra när de gick förbi oss. Vi förstod inte varför och förstår fortfarande inte varför. Vid två tillfällen kom det fram två olika killar och frågade om de kunde få ta kort på oss. Knasigt.. vi som skulle titta på en sevärdhet, men istället blev vi sevärdheten... vi sa vänligt men bestämt nej till att vara med på kort men jag har en känsla av att en del fotade oss i smyg.
Efter denna händelse måste jag tyvärr säga att jag inte har förälskat mig i Vientiane. Jag känner mig inte riktigt fri utan lite mer som en apa i bur som folk stannar upp för att kolla på. Jag tycker inte om att stå i centrum.
Idag ska vi iaf åka och titta på Buddha park. Där lär det ju vara turister.