SomeTimes you have to create your own sunshine

Jag tänker att jag just nu känner mig lycklig. Jag har varit hos min pskolor idag. Andra besöket ever. Jag var där i januari senast, då allting var kaos. Jag var sjukskriven och kunde inte alls se mitt eget värde i någonting. Det var en riktigt uppförsbacke. Psykologen kändes barsk. Jag grät under vårt samtal. Hon tryckte på ömma knappar och sa att jag var inne på en farlig väg och att jag var tvungen bryta den. Hon sa att jag måste sluta vara en skygga av mig själv och faktiskt bara en individ istället.

Idag hade jag ett "återbesök". Nästan 9 månader senare. Jag mår fortfarande inte bra och jag är skör så som hon beskrev det. Men mycket har hänt och psykologen är stolt över mig. Jag är också stolt över mig. Under 9 månaders tid har jag totalt ändrat min livssituation och jag har slutat finna mig i saker som inte gör mig gott. Jag åkte på en resa som utvecklade mig som person och som påminde mig om att jag kan stå på egna ben. Jag kom hem med nya prespektiv och jag blev singel. Jag slutade finna mig i en situation som inte gjorde mig gott. Jag fick en ny lägenhetskompis. På vägen träffade jag även en ny kille som jag bryr mig om och som ger mig ro.

Någonstans här kom min rädsla för att bli lämnad igen, för plösligt spelade det roll vad han tyckte och tänkte om mig. Jag började krympa igen och började bli en skugga av mig själv igen. Fick för mig att jag inte var bra nog. Nu kände jag dock igen symptomen.

Jag började även ett nytt jobb och kände ganska tidigt att det inte var för mig. Åtminstone inte just nu. Jag har inte orken att ta mig an ett nytt jobb med höga produktionsmål och en arbetsplats i öppet landskap. Jag kan inte koncentrera mig och jag trivs inte. Därför sa jag upp mig igår. Tro det eller ej. Jag måste tänka på mig själv. Jag har saknat mina brukare på gamla jobbet och jag har saknat en viss trygghet av att kunna mina uppgifter relativt bra. Just nu är jag för skör för att ta mig an hela världen. Jag behöver fokusera på mig själv. Jobba på min självkänsla.

Min psykolog vill att jag tränar på att säga stopp till negativa tankar. Tänka att "vi får se" istället för att låta tankarna mala på. Jag ska jobba på det. Jag behöver känna att jag är värdefull och sluta finna mig i situationer som inte är bra. Hävda mig mer.

Hon är stolt över mig. Jag har länge befunnit mig i ett vakuum där jag inte sett mig själv som värdefull, men på endast 9 månader har jag vänt situationen och jag är på rätt väg även om det är långt kvar. Jag måste vara snäll mot mig själv och samtidigt lyssna på mig själv. Jag är viktigast.

Jag känner mig lycklig och jag vet att från och med nu kommer det bli bättre. Jag vet om att jag är värdefull.

Tack Irene!

Till top