I believe I can fly

Igår åkte jag och Lovisa på utflykt hela dagen. Första stoppet på grupputflykten var ett typ att skabbigt zoo där stackars fåglar (typ örnar, korpar och andra fåglar) satt i bur. Där fanns också pytonormar och en albinoorm som man kunde fotas tillsammans med. Jag har väldigt svårt för ormar, så jag hade lätt klarat mig utan det besöket. Ormarna hanterades inte särskilt respektfullt av en del besökare och trots att jag har svårt för ormar så gjorde det ont i mig. Såhär i efterhand önskar jag att jag hade släppt åtminstone fåglarna fria :p eller att jaf bara låtit bli att betala inträdet och därmed låtit bli att stötta det hela. 

Efter besöket där åkte vi till chocolate hills som jag velat se sen vi bestämde oss för att åka till Bohol.


Så vackert där och så många chocolate hills. 

Vi åkte vidare till man made direkt



Och sedan vidare till the tarsier's som är små apor med stora ögon. Sägs att dom var inspiration till hur E.T ser ut. 

Let's play "find the tarsier"!

Vi åkte sedan vidare till Loboc och floden där det var lunch på en båt. Det var livemusik på båten och längs flodkanten svingade sig barn i lianer för att sedan kasta sig ner i floden.

Ovanför oss fanns även zip line så när vi åt lunch på floden så kom det människor ovanför oss på hög höjd som gjorde zip line. Jag var sugen men var inte säker på att jag skulle våga göra det. Särskilt inte direkt efter lunchen.



Efter lunchen åkte vi vidare till the zip line place. Jag hade fortfarande inte helt bestämt mig för att göra det, men jag kände att jag skulle ångra mig om jag inte gjorde det. Jag har ångrat för mycket som jag inte gjort i livet, så nu var det dags att ändra på det :) sagt och gjort. Jag och Lovisa köpte biljetter till zip line. När vi kom upp därifrån zip linen startade så såg vi att säkerhetsanordningen var sämre än vi tänkt oss. Man fick en hjälm och sen fick man typ ett tjockt förkläde som man la sig ner i. Det var sedan vajrar i förklädet så det satt fast, men det var ingen säkerhetslina kopplad till mig själv. 


Lovisa fick panik och ville inte göra det hela. Stackarn trodde hon skulle dö om hon gjorde det. Jag försökte lugna ner henne och peppa henne men samtidigt bara förstående och inte tvinga henne till något hon inte ville göra. För egen del var jag så nervös att jag blev övertaggad. Kunde knappt stå stilla på stället.


När det var vår tur fick Lovisa panik ännu en gång och jag försökte peppa henne. Hon ångrade sig och ville inte göra det hela, men personalen lyssnade inte på henne. Helt plötsligt var vi iväg och jag kom på att jag själv var jävligt nervös. Hade inte hunnit tänka på min egen egentliga panik över det hela. Men det var nog egentligen lika bra :)

(Inte jag på bilden, men jag såg nog ut ungefär sådär)

Väl ute i luften så var det vackert. 120 meter upp i luften och jag flög över både träd och floden som vi åt lunch på. En riktig frihetskänsla. Snacka om att vara i nuet!

Efter första zipen hade jag en riktig adrenalinkick


Och snart var det dags igen eftersom man var tvungen åka zip line tillbaka till andra sidan igen. Jag har inga kort på när jag själv kör, men jag lyckades fånga Lovisa på bild när hon kom tillbaka efter andra zipen.


Efteråt var vi båda rätt nöjda med vår prestation


Vi åkte tillbaka till Panglao med en ny efarenhet i ryggsäcken.
Till top