När hela havet stormar, vem är då min trygga hamn?

Har precis haft handledning. Idag väckte handledningen många tankar, insikter och mycket frustration.

Jag skulle vilja påstå att det är stormigt nu. I mitt huvud , på jobbet och hemma. Så har det nog varit ett tag men nu stormar det ordentligt på olika sätt. I mitt huvud känns det som en stormvind som gör att jag har svårt att öppna ögonen och se klart. Som snö som yrar runt framför ögonen och skymmer sikten, nästan sticker i ögonen och gör mig tårögd.

Jag har svårt att stå stabilt i stormen och känner att jag istället vajar med i vinden, fast i ett okontrollerat famlande. I allt kaos så vet jag inte vad som är stabilt och inte. Vad är så konkret att jag kan hålla fast mig i det? Och det jag eventuellt hittar, är det stabilt nog eller dras det med i stormen och ramlar med mig?
Jag vill nästan lägga mig ner och bara ligga där tills det lugnat ner sig. Hur lång tid det nu kan ta..

Det är inte konstigt att jaga sover dåligt och att jag känner mig nedstämd och stressad.

Jag vill inte visa mig svag eller sårbar heller vilket gör att jag går runt och försöker förmedla att allt är bra, kanoners, jorå det rullar på. Men vem försökerjag lura? På det sättet är jag som en öppen bok. Igår när min mamma ringde och hörde på min röst allt minsann inte var kanoners så blev det tungt. Jag vill inte att hon ska veta, samtidigt som det är skönt att hon vet. Allt inom mig blir så motstridigt. Jag vill och samtidigt inte.

2016 ska jag försöka få till ett bra år. Det ska fyllas med mer musik, mer skratt och glädje och mer fokus på vad jag behöver. Ett bra steg i den riktningen är förhoppningsvis den stundande resan. Förhoppningsvis kommer jag tillbaka i april med förnyad energi och kämparglöd och förhoppningsvis slocknar inte lågan av den storm som försiggår nu. 

Om inte förändringen kommer av sig själv får jag försöka kämpa för att i alla fall förändra för mig själv.

Till top