I know the sun must set to rise

Kommentera
Idag har vi varit på resande fot i två veckor. Tiden har gått både snabbt och långsamt enligt mig och det har inte varit lätt i alla stunder. Hemlängtan, kånkande på väskor, fem olika bonden på två veckor och jag som hela tiden söker trygghet i allt jag gör. Att flytta runt på detta sätt ger mig inte den tryggheten jag egentligen behöver, och varje gång vi bryter upp från något där vi varit mer än en dag så blir jag påverkad och får lite hemlängtan. Men jag tror att detta är nyttigt för mig ändå :)

Nu sitter vi på hotellet vid flygplatsen i Bangkok och väntar på att åka till flygplatsen. Idag åker vi till Laos och jag är väljer spänd inför detta. Jag har försökt läsa på en del om Laos så det känns lite bättre iaf.

Imorgon tidigt tidigt måste vi upp för att vi ska på en tre dagars trekking tur! Vi börjar bli väldigt nervösa för denna nu då vi börjar inse att det är tre hela dagar av svett, värme och fysisk aktivitet. Jisses! Vi har ju iofs gått mycket här, men inte sååå mycket! Kommer bli som en fjällvandring i värmen. 

Det känns iaf okej att ha lämnat Koh Chang bakom sig nu. Det var en fin ö tyckte jag, men det hände inte så mycket där. Det var även många vita män som umgicks med unga thailändskor, och sällan på ett smickrande sätt eller hur man ska uttrycka det :/ 

Igår efter frukosten skyndade vi oss till ett apotek för att köpa på oss mediciner för dålig mate eftersom vi nu åker till Laos där utbudet på apotek, medicin och sjukvård är begränsat. Det drog ut på tiden och kostade mer än vi hade trott så mitt i allt fick vi även springa och hämta ut pengar. Vi blev lite sena till att ta taxi till färjan på grund av detta, men när vi äntligen var redo för att åka höll vi inte på att få någon taxi. Alla bilar åkte förbi oss utan att stanna och vi blev allt mer stressade eftersom vi hade en tid att passa med både färja och buss till Bangkok. Till slut stannade en bil för oss och vi hann med både färja och buss och kom till Bangkok igår runt 18 lokal tid.