The sea wants to kiss the golden shore, the sunlight warms your skin. All the beauty that's been lost before wants to find us again. I can't fight you anymore, it's you I'm fighting for. The sea throws rocks together but time leaves us polished stones

Jag är väldigt otålig nu för tiden. Det har förmodligen med denna väntan att göra. Känns lite som att livet står på stand by och att att jag väntar på klartecken om att få gå vidare. Jag väntar på papper från jobbet,  väntar på att vi ska bli godkända av bostadsföreningen i Uppsala så vi kan skriva kontrakt samt väntar på besked om vilken dag flytten egentligen ska ske och på vilket sätt. Livet känns alltså som en ständig väntan nu. Inte konstigt att jag går runt och suckar och är frustrerad och rastlös dagarna i ända. 
 
Jag försöker sysselsätta mig med att sälja saker som jag och Johan vill få sålda innan flytten. En massa saker som vi helst inte släpar med oss ner, och vi har dubbla uppsättningar av en massa saker. När det är någon som är intresserad av att köpa något lyser jag upp, för då vet jag att jag har något att se fram emot en stund. Det låter lite sorgligt på något sätt...
 
I lördags hade jag i alla fall en riktigt trevlig kväll. Maria och Erik bjöd in till födelsedagsfika för Maria och sedan övergick kalaset till en förfest. Jag hade inga planer på att gå ut, men det var så härligt att ta sig från lägenheten och komma iväg och var social med härliga människor. Oj som jag saknat det! Bästa på länge kan man nog säga :) Jag kände för att vara social för en gångs skull ;) Nu hoppas jag på fler sociala tillfällen innan Uppsala. 
 
Till top