I will be your guardian when all is crumbling, I'll steady your hand. You can never say never while we don't know when... Time and time again. Don't let me go

Hejsan hoppsan, nu var det visst ett tag sen det uppdaterades här.. igen. Det kan ju bli så när jag inte känner att jag har så mycket att skriva om eller när stressen av allt annat som ska göras blir för påtaglig så jag bara vill stänga ner. De senaste veckorna har i ärlighetens namn bestått av myket stress. Tre examinationer + en arbetsintervju inom loppet av tre veckor. Från 0-100 på något sätt. Det var rätt tufft, men förhoppningsvis har jag lämnat den perioden bakom mig nu.
 
Jag vet att det är några som är nyfikna på hur den där arbetsintervjun gick, och i ärlighetens namn så vet jag inte själv. Min insats var helt okej utifrån de faktum att jag var otroligt nervös och inte alls visste vad jag skulle säga. I och för sig var mötet mer ett tillfälle för mig att få veta mer om arbetsplatsen men även en chans för dem att träffa mig och se vem jag är såklart. De skulle höra av sig i veckan, så då får vi se. Jag fortsätter i alla fall att söka jobb runt om i Sverige samtidigt.
 
I lördags var det  IC-board team building. Vi åkte till Multi Challenge och spenderade timmar på Boda Borg och Laser tag. Så kul! Jag hade inte provat på något av det tidigare, men det var så grymt roligt! Tiden bara flög iväg. Jag skulle gärna göra om det någon gång :) 
 
Igår påbörjade vi en ny kurs i kris och trauma. Jag har verkligen sett fram emot denna kurs, och hittills är jag inte besviken. Vår lärare känns väldigt down to earth och öppnar upp för nya tankesätt och kritiska reflektioner. Idag bad han oss att fundera på vad vi har för politisk ståndpunkt, eftersom regeringens färg påverkar hur det sociala arbetet bedrivs, och min politiska färg påverkar hur jag agerar och hur jag vill agera. Detta fick mig att fundera på vad för sorts socialarbetare jag vill bli egentligen... Det är svårt. Alla vill vi göra något gott, men gott för vem?Gott för individen? Gott för samhället? Gott för politiker? Gott enligt mig själv? Det sätter stor press på mig att veta vad jag verkligen står för vad jag vill jobba mot. Det är stora frågor som jag känner att jag vill reda ut innan jag står där med mitt examensbevis i handen. Jag vet dock att det inte är så enkelt och att det är svårt att säga hur jag vill göra eller kommer att göra förän jag står där med ett jobb, eller i en knivig situation. Däremot gäller det att aldrig sluta reflektera och fundera och allltid tänka på etiska aspekter. Vilket mastodontarbete.. jämt och ständigt... puh :)
 
Jag känner att framtiden kryper allt närmare, men nu börjar det kännas lite spännande samtidigt som jag vill dra täcket över huvudet och bara slippa ansvar. Det är så dubbelt. Det känns så läskigt att börja smida planer för framtiden. Det känns som att man ändå aldrig vet hur det kommer bli, och vad är det då för vits med att planera? Samtidigt är jag en väldigt oflexibel och orolig människa så lite framförhållning mår min själ bra av :) 
 
Stora frågor som står på dagordningen just nu är väl om man kommer få något arbete, vart det arbetet kommer vara i så fall, om det blir till att fortsätta plugga (i brist på arbete) och om det är dags att bli sambo eller inte och vart det i så fall blir. Det är inte helt lätt att kombinera två liv med olika förutsättningar.
Jag tror att allt kommer lösa sig såsmåningom, men fram till dess kommer nog detta lilla orosmoln förfölja mig.
 
Jag är dock lite mer positiv just nu och tänker att om man bara vill så går det ;)
Till top