En lördag i Betlehem
I lördags åkte jag som sagt in till ICB och lyssnade på Mitri när han berättade om organisationen och varför den finns. Det var väldigt intressant att lyssna på och lite av det som sas kan nog användas i min uppsats, om det är okej för Mitri.
Jag kände mig oerhört stolt när jag ställde den viktiga frågan "Vad kan vi göra, hemifrån exempelvis Sverige, för att hjälpa?".
Efter Mitris föredrag åkte jag hem. Stämningen hemma var sådär så jag gömde mig i musikens värld med hjälp av min mp3. Det finns inget som musik när man mår dåligt tror jag. Det var väldigt skönt. Jag kände däremot att jag inte skulle palla att vara hemma hela dagen ens med musik i öronen, det är rätt trist att bara sitte inne hela dagen, så jag bestämde mig för att höra vad Osama skulle göra på eftermiddagen.
Han visste inte... antingen åka och lägga sig vid en pool eller gå ut på kvällen. Jag och Erika var välkomna att följa med. Planerna blev lite ändrade under minutrarnas gång eftersom det började blåsa en del ute, så poolen var inte längre så lockande. Osama var därmot riktigt uttråkad och samma gällde för oss, så vi mötte upp honom utanför ICB runt 17 på eftermiddagen och fick en liten "guidad tur" genom Betlehem.
Det var rätt skönt att bara gå och prata om allting som stör oss just nu, vi var nämligen på väldigt dåligt humör alla tre. Osama klagade på sitt jobb och att han inte vill vara kvar här längre. Jag och Erika klagade på familjen och situationen här.
Runt 18 hade vi gått så pass nära Café SiMa att det hela slutade med en smoothie som inte riktigt smakade eller såg ut som den skulle, innan jag och Erika tog en taxi tillbaka till Betlehem och födelsekyrkan för att möta upp Ida.
Vi skulle gå och se en dansföreställning även denna kväll - Djungelboken. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om själva handlingen i dansföreställningen... men jag vet däremot att jag tyckte att huvudkaraktären, Mooglie var oerhört duktig på att dansa! Jag satt och fascinerades av allt han gjorde.
När dansföreställningen var slut hamnade jag, Erika och Ida på samma restaurant som jag och Erika satt på kvällen innan. Jag och Erika ville åter igen inte gå hem runt kl 20. Vi slog oss ner och drack varsit glas vin och fyyy va gott det var! Det var nog precis vad vi behövde. Bara njuta av gott sällskap och smutta på vinet. Vi konstaterade däremot att det kändes lite lustigt att sitta och dricka vin ungefär 100 meter från en av världens heligaste platser, haha.
Ida drog sig hemåt efter det första glaset vin medan jag och Erika beställde in ett till. Vi satt och pratade om mitt dilemma, situationen här och om en massa andra saker . Vi var seriösa och oseriösa om vartannat. Tack för det :)
Idag får jag däremot stå mitt kast eftersom jag skickade ett sms i lördags, som jag i och för sig står för, men som jag inte riktigt vet hur det tolkades av mottagaren.
När klockan var runt 22.30 bestämde vi oss för att gå hemåt. Vi orkade inte ta en taxi utan promenerade tillbaka till Beit Sahour. Det är inga direkta avstånd så det tog inte mer än kanske 10 minuter, men på vägen hem så körde det upp bilar bredvid oss på ett mystiskt sätt, folk tutade, ropade och en bil med två personer stannade och frågade om vi hade gått vilse. Det kanske inte är helt okej för två tjejer att gå hem själva på kvällen, men det kändes så onödigt att ta en taxi just då.
När vi kom hem var det bara till att sova så man skulle orka upp igår, söndag.