Imorgon kommer mamma och pappa. Jag längtar samtidigt som jag fruktar, typ. Jag längtar för att jag saknar dem. Jag fruktar för att de lika snabbt som de kommer, åker hem igen. Jag känner mig nervös. Det känns som att jag inte räcker till alla gånger. Jag hoppas att det går bra, att vi slipper bråk och ilsketårar. Jag hoppas verkligen att vi kommer bra överens den här gången, jag behöver det.